Aftonbladet – 4 november 1845, sida 2

han nog ha den följande aftonen försäkrat någon förtrogen att denna enighet vore öfver allt beröm: Men hvad tilläfventyrsvar ännu mer hans ärende, låter lätt gissa sig af tidsomständigheterna. Om Preussen kommer till en konstitution och riksständer, så är den konstitutionella monarkiens välde oåterkalleligen uttaladt inför hela Tyskland: förbundsförsamlingen i Frankfurt, hittills i händerna på Tysklands begge största envåldsmakter, får en förändrad tyngdpunkt: det konstitutionella Preussen blir den naturliga skyddsmakten för alla de smärre. tyska stater, hvilkas författningar hittills befunnit: sig i oupphörlig strid med de förlamande grundsatser, hvilka från Frankfurt, från Berlin och Wien, sätta sig emot den fullständiga utöfningen af folkets; konstitutionella rättigheter i Wörtemberg, Baden, Sachsen, Bajern och de öfriga till samma kategori hörande mindre hertigdömena och furstendömena: grundsatser, hvilka hittills funnit ett alltför benäget understöd hos de resp. regeringarna och deras ministrar. Den deraf väckta spänningen emellan styrelser och folk upphör med detsamma; och ju längre Preussen framgår på den konstitutionella banan, ju verksammare delaktighet dess riksförsamling vinner i de: allmänna ärendernas behandling, ju mera ser sig det enväldiga Österrike isoleradt, och finner den sista återstoden af sitt inflytande på Tyskland åsidosatt. Att träda i Preussens spår och sjelf förvandla sig till konstitutionell monarki, kan och vill det icke. Furst Metternich bar äfven helt nyligen yttrat sig häröfver på det bestämdaste; och i sjelfva verket stå äfven dess land och folk — tack. vare dess ledares omsorger — så långt tillbaka i hvarje förståndsutveckling: dess allmoge är så ofri och förslafvad, dess medelklass är så uteslutande hängifven åt materiella interessen och en förslöande njutningslystnad, dess adel så mycket en privilegierad hofadel eller förskansad genom orubbligheten af oerhörd jordegendom, pressen är så fjettrad och förstummad, vetenskapens frihet — sjelfva tankens till och med — så bevakad, och allt, genom den offentliga och hemliga polisen och dess laglösa godtycklighet, så i sambällslifvets innersta kärna förnedradt och demoraliseradt, att allenast ganska få menniskor, en ytterst trång krets af mera tänkande hufvuden, förmå begripa samtidens strid eller med sjelfständig blick och förståndigt deltagande våga se utom den spärrade gränsen till det öfriga Tyskland: Alldeles som Ryssland nu hermetiskt förseglar sin gräns, för att utestänga de fruktade iderna,l alldeles så skulle äfven Österrike göra, i falll. Preussen öfvergåfve enväldets fana; ja, det har redan gjort en början dermed; ty, för att resal från Preussen till Österrike behöfs nu mer ej blott ett i bästa form utfärdadt och viseradt pass, undertecknadt af en minister, utan äfven ett bosättningsintyg, i brist hvarpå man utan all nåd! visas tillbaka utom gränsen; men är man utrustad härmed, så får man, vid denna, en marschruta öfver vägen till den ort man uppgifver sig ämna besöka, med äåläggande att icke afvika från den utsatta kosan och ej dröja längre på färden än som ik besagde marschruta. bestämmes... Ändamålet här-: med skall vara Österrikes betryggande mot denl frihetssmitta, hvaraf: Preussen och hela det öfriga Tyskland är angripet. Man blundar ej för den annalkande vådan, och medan vår konung ännu vacklar i sina åsigter, under omisskännlig böjelse att gå sitt folks högljudt och betydelsefullt uttalade önskningar till mötes, skyr man intet medel, åsidosätter ingen öfvertalningskonst, för att uppskrämma hosaom mot den så kallade pkonstitutionslystnaden,. Utan tvifvel var det för detta ändamål, som furst Metternich äfven denna gången visade sig på Stolzenfels, åtminstone tror mån bär så, allmänligen; och gissar man rätt, så bar fursten redan funnit månget godt handtag inom H. M:ts närmaste omgifning; mest likväl hos den! nyligen utnämnde ministern för utrikes ärenderna, friherre von Kanitz, hvilken i många år och ända hittills tjenstgjort som preussiskt sändebud i Wien, Varit förtrogen med fursten och gerna sedd hos honom ). Hr von Kanitz är lika mycket bekant för sin afvighet emot de nya iderna, som hans företrädare, baron: von Bälow, men står framför hofiom i kraft. Han är det nya ljuset i konungens ynnest, den nya räddningsengeln ur allehanda bryderier, och den, till hvilken från margfaldiga håll blickas upp med samma tillit, som Judarne vänta en ny Messias. Vi få snart se måhända, i hvad mån den nye ministern är den man, som förmår stampa fast det närvarande samhällsskickets uppharfvade mull och beså den med fruktbart utsäde. Väl har man vid alla tidskiften af vacklande systemer trott på samma vis, derföre att historien Jlemnar talrika vedermälen af förmågan bos en enda mans talang och karakter, för upprätthållandet af. svigtande styrelseformer; men hon visar ock att omständigheternas makt oftare var större än en ensam embetsmans verkningskraft; och med denna erfarenhet till ledning måste man snarast förmoda, att hvad helst som än må vidtagas från Österrikes och Rysslands sida, för att träda Preussen i vägen på den konstitutionella banan, och hvad helst som må försökas för att genom konseqvent och stelt motstånd från kronans tjenares sida tysta det allmänna ropet på en grundlag, detta dock kan lyckas för en kort. till allenast;helst den oaflåtligt vexande strömmens dämning ökar dess kraft i ) Manövern , att genom främmande sändebuds uppföstran i den makts politiska intresse, hos hvilken