Aftonbladet – 1 november 1845, sida 2

och. blottadt nästan på alla yttre vilkor för att bilda en sjelfständig stat, men rikt på förbittring och beslutsamhet att upprätthålla sitt oberoende och sin nationalitet. Att det under den derpå följande samhällsordningen hyarken kunde vara råga om envälde eller om fåvälde, sådant var en sifven följd af den föregående tidens händelser och den dåvarande tidens förhållanden. Man hade haft mer än nog af envåldsmakten, och adelsaristokratien var så godt som icke mera till. Man vände derföre efter århundradens förlopp tillbaka till demokratien, under monarkiska former: en statsförfattning, som passade bäst till nationens natur och gamla vanor, och för hvilken den på srund af omständigheterna, på det hela taget, var bäst passande samt hade de nödvändiga beståndsdelarne i sitt sköte. Känslan af sitt eget värde och stoltheten, som är ett måhända allför utveckladt karaktersdrag hos Normannen, gör den politiska jemnliketen till ett behof för honom. Det demokratiska elementet blef det herrskande . Eidsvolds-konstitutionen, och vi böre tacka Försynen och de ädle män, som då handlade på folkets vägnar, och hvilka verkligen utgjorde dess utvaldaste, för det att icke ännu mera radikala lemokratiska ider gjorde sig gällande, då den ena, oblandade demokratien eljest gerna aflöser snvåldsmaktens tyranni, liksom detta aflöser den örra. Om än vår statsförfattning sålunda är byggd på let fullkomliga erkännandet af folksuveränitetens princip, hvilken den sökt att genomföra med mera konseqvens och i vida större omfång, än någon annan nu bestående konstitutionelt-monarkisk statsörfattning, har den likväl på den andra sidan sökt att hålia ifrån lifvet på sig massans herravälde och den ofvanför omhandlade förfelade jecmnlikhets-principen, hvilket dess stadganden om den aktiva medborgarrätten på det tydligaste visar. I det man, i enlighet med den demokratiska tankegången, öppnade en för alla statsborgare, utan afseende på stånd eller samhällsklasser, lika rätbighet till att under vissa vilkor erhålla en medelbar eller omedelbar inflytelse på fäderneslandets vigtigaste ärenden, sökte man genom sjelfva dessa vilkors beskaffenhet, så mycket som sådant efter våra förhållanden kunde ske, att betrygga sig emot de olägenheter, som äro en följd af personlighetsprincipens allt för långt drifna genomförande. Efter den norska grundlagens 30 S, bafva blott de norske medborgare, som äro 25 år gamla, hafva varit bosatta i landet i 5 år och uppehålla sig der, rätt att afgifva röst i primärvalförsamlingarna, så. vidt som de nemligen antingen äro eller hafva varit embetsmän, eller på landet äga eller på längre tid än 35 år hafva arrenderat skattlagd (matrikulerad) jord; eller hafva borgarrätt i stad eller köping, äga gård eller tomt af minst 300 riksbanksdaler silfvervärdis uppskattadt värde (det motsvarar 400 rdr sv. bko). Denna rösträtt suspenderas, genom -: anklagelse för brott, genom omyndighetstillstånd, genom cession, och den förloras helt och bållet, om man blifvit dömd till vanärande straff, gått i främmande makts tjenst, utan Regeringens bifall, förvärfvat medborgarrätt i främmande land, eller blifvit öfverbevisad att hafva köpt röster, sålt egen röst eller röstat i flera än en valförsamling (SS 52 och 55). För att kunna väljas till representant erfordras, förutan de ofvannämnda allmänna egenskaper och endera af de speciella, en ålder af 30 år, och att bafva vistats tio år i landet. Då man ännu vidare betänker, att man genom det indirekta valet (se SS 55, 57 och 58) har sökt att tillvägabringa en soffring, hvarigenom man till sjelfva representantkallet trott försäkra sig om de bästa af de bättre, så måste det väl medgifvas, att norska grundlagen genom sina stadganden om valoch representanträttighetens utöfning icke har gåt! djupare ned, än som mycket väl kan bestå med en förnuftig och moderat användning af den de mokratiska principen, samt att den har fästat et under vanliga förhållanden tillräckligt afseende til de momenter, som här isynnerhet böra göra si; gällande, nemligen förstånd, förmögenhet, obero ende) och ostrafflig vandel. Och likväl är de våra valbestämmelser, i förening med att åt Ko nungen blott är medgifvet ett suspensift Veto afseende på lagbeslut, att Statsrådets ledamöte: sakna rättighet att deltaga i Thingets förhandlin ) I detta ändamål stadgar också 6 62, att Statsrå dets ledamöter, Departementens embetsmän, hof personalen, och dess pensionister, äro uteslutn från att kunna väljas till representanter. SA 1 —-e. Uv nn AA b rv