Aftonbladet – 1 november 1845, sida 2

ee idligbet kommer att bivistas af hofvet och en stor del af stadsboerna. — Jag har derföre på bästa sätt prydt alla srafvårdarne, så väl de rikas, som prunka bland agrar, som de fattigas, som dölja sig bland vallmostånden. ! — Hvilken tystnad som här råder, man skulle tro sig vara uti en ödemark. Skildtvakten befann sig i detta ögonblick på afstånd ifrån dem. — Ack, monsignore, sade dödgräfvaren hastigt, hvilka händelser sedan tvenne dagar, man vet knappt hvar man är hemma. I förrgår var regenten den styrande och allt darrade för honom; i går var det Donna Maria och glädjen herrskade öfverallt, i dag har stora rådet, under föregifvande att man upptäckt tillvaroa af en son till aflidne konungen, återgifvit regentskapet åt bertigen af Arcos, med rättighet att förfoga öfver Donna Marias öde, äfvensom öfver den anförares, som väpnat sig till hennes försvar. Hvilket buller, hvilket oväsende ... det ser ut som en al de stora volkaner, som stundom vända upp och ned på jorden, nu vändt upp och ned på allas hufvuden. . . . — Ja, sade hertigen tankspridd; freden måste köpas genom heta strider: — Det är ännu ej slut, var säker på det. — Tror du? — Om ni visste hvad jag har sett. — Du, bab! — Jag kunde af oro icke sofva denna natt.. Jag gick ned till stranden. Efter att hafva kastat en sned blick på der återkommande skildtyakten bytte den gamle ha stigt om ton. — Ja, jag hemtade frisk luft på hafsstranden Med ett förnöjdt och lugnt sinne tycker man on latt hemta frisk luft. Så snart soldaten aflägnat sig, återtog han: — Jag såg öfver hundrade fiskare uti Sin: I båtar. : — Nåväl.