Aftonbladet – 1 november 1845, sida 2

sjelfva stå färdiga att på fullt allvar företaga sin egen national-representations ombildning — den stora frågan, som ännu väntar på sin Oedipe. Men för att de flygtiga drag jag kan gifva inom ett brefs trånga gränser, må kunna frambringa en någorlunda åskådlig bild af detta tillstånd, är det nödigt att gå tillbaka i tiden, då den föregående här som öfverallt innehåller förklaringsgrunden till den närvarande tidens företeelser och i förening med dessa bildar ledtråden i kommande tidernas labyrint. Jemnlikheten, ännu mera än friheten, är demokratiens ögonsten; den bör ock så vara, om man endast dermed icke förstår det slags likhet, enligt hvilken all2, som äro af qvinna födda, blott i denna deras egenskap, utan allt afseende till några rättigheter i öfrigt, genom ett maktspråk af staten förklaras för hvarandras jemlikar såsom statsborgare och inrymmas samma inflytelse på statssamfundets angelägenheter. Detta nivelleringssystem är en orimlighet, lika stor som den utopiska grillen om egendomens lika fördelning emellan alla statens medlemmar. Och likväl har den oinskränkta demokratien en ovilkorlig rigtning till att uppfatta och genomföra det politiska jemlikhetssystemet på detta sätt, något hvaraf t. ex. de gamla grekiska republikerna visat så många spår. Envåldsmakten aflöser vanligen en sådan sakernas ordning, ty den är detta slags demokratis tvillingbroder. Afven under den, visar detta dåliga slag af jemnlikhet sig verksamt, derigenom att hvar och en går och gäller för lika mycket eller lika litet, då han icke bärer envåldsherrens stämpel, hvilken som oftast är lämpad efter helt andra hänseenden än individernas förnuftsenliga rättigheter och i alla fall är beroende af furstens välbehag. Då de bästa i samhället ställas på lika fot med de sämsta, så lida de förra absolut och orättfärdigt ett för staten liksom för dem sjelfva skadligt förtryck, och friheten blir med detsamma lidande. Den likhet som en förnuftig, demokratisk författning eftersträfvar att verkliggöra, är deremot den jemlika rättigheten för alla medborgare att förvärfva sig den inflytelse, som deras förmögenheter och förhållanden berättiga dem till, jemlikheten inför lagen och undanrödjandet af hvarje vilkorligt gynnande af några individer på andras bekostnad. De gamla nordiska statsförfattningarna voro byggde på demokratisk grundval, men de blefvo under tidernas lopp uppblandade med så många aristokratiska elementer, att de urartade till en oligarki, hvilken naturligtvis mest af alla statsformer gör våld på jemlikhetskänslan. År 4660 kastade man sig af förtviflan häröfver i armarna på den absoluta envåldsmakten, förgätande att man i sin egen äldre historia hade en förebild på en demokratisk författning, hvilken innehöll en vida säkrare borgen för en förnuftig politisk jemnlikhet och etttryggare värn för den politiska friheten, som man deremot så helt och hållet uppgaf. Man kom härigenom, såsom ordspråket säger, ifrån askan i elden, och att man i Norge öfver halftannat århundrade höll ut dermed, det låter endast förklara sig genom det planenliga försvagandet, som under en så lång tid utmattat nationen och det i öfrigt till formen milda herredömet, under hvilkets fromma vVaggvisor den blifvit vyssjad i sömn. Men folket vaknade så småningom emot slutet af förra och början af detta århundradet, och dess kärna hade hållit sig frisk och sund emellan sina isolerade fjell och under den långa vinterdvalans istäcke IDet jubel, som återljöd från det stora men blodiga frihetsverket hvilket utgick från Frankrike och skakade hela Europa, träffade äfven norrmännens öron, och detta kraftiga bloddop blel icke utan inflytelse på dem, ehuru de liten eller lingen del togo i de deraf följande tilldragelserna T Ett nytt lif började röra sig emellan fjellen, och Iden norska nationaliteten började så småningor -latt uppresa sitt hufvud, gnida sömnen utur ögo Inen och skåda efter hvad tiden led. Sverige: -bemödanden att göra vår gamla och onaturlig: förening med Danmark vacklande och att bring -li stånd en ny och naturligare mellan den Skan ; Idinaviska balföns folk, bidrog äfven till att öppn , våra ögon, men det var dock tvifvelaktigt on -Inågot utbrott härpå följt, hade icke händelsern t åren 1813 och 4812 inträffat. En sådan stöt son Kielertraktatens öfverlåtelse af ett helt folk til elett annat; alldeles såsom ett ting, var väl egnad njatt uppskaka ett folk genom merg och ben oc aldetia blef äfven händelsen. Norge uppvaknad elnu fullkomligt; det återfann sig sjelf, försvagad KUN SE SR PE RR TETRIS NE ER EN AKA EO TRA ltsdliohet kommer att bivistas af hofvet och e