Aftonbladet – 28 oktober 1845, sida 3

sista riksdagen var att befara, då den beundrad konungen redan stod inför en högre domare. Åf venledes bör icke förbises det sätt, hvarpå h Hjerta begagnade grefve A:s politiska förtroende fullmakt, och hvilket sätt i sak så öfverensstäm de med vår nuvarande Konungs önskningar, at det kunnat vara ett föredöme for mången för troendeembetsman. Och derföre (märk: derföre, at han på detta sätt understödde sin konungs planer borde grefve Adlersparre näpsas! — I sanning, der som sådant påstär är öfverflödigt naiv och någonting dermed nära beslägtadt. Han kan hafva hufvud föl mycket, men icke för att försvara en sjuk sak och bör, innan han nästa gång uppträder, lära sig hvad takt vill säga. Vi hafva nu, såsom vi hoppas, nöjaktigt bemöt Minervainsändarens anmärkningar och med afsig! icke alls ingått på det gebit, konvenancens, der väl åsigt ofelbart baft att vinna fullkomligaste segern Likväl har det förefallit oss rätt obehagligt, att äm net ånyo kom att upptagas; men då detta är först: gången vi blifvit debiterade för personlig närgången het, hafva vi ansett oss uppkallade till sjelfförsvar eburu vi visserligen våga förmoda, att den som be hagat följa oss under vår publicistiska bana, skal fritaga oss från ofvannämnde beskyllning samt vits orda att vi, ej mindre i ifrågavarande affär än äf ven vid åtskilliga andra tillfällen, uppträdt emot de missbruk af tryckfriheten, som en och annan af vå ra kolleger, genom lögnaktiga personliga anfall tillå tit sig. pA