Aftonbladet – 28 oktober 1845, sida 3

j engelska rikedomen mer an väl till allt detta, s I vida missvexter under tiden ej inträff. — Wermlands tidning, som äfven yttrat et ogillande omdöme öfver generalen, grefve Rid derstolpes alltför bekanta beteende vid en mid dag å Trossnäs mötesplats och som derföre äfve blifvit ihågkommen af de blad, hvilka åtagit si försvaret af herr grefvens bemälde handlingssät har nu derpå lemnat ett svar, om hvilket Sv. Mir synes önska att det måtte blifva slutordet i den na affär, och som vi derföre här meddela. De lyder som följer: GENMÄLE TILL INSÄNDAREN I SVENSKA MI NERVA FÖR DEN 41 DENNES. I Svenska Minerva bar en insändare uppträdt me några anmärkningar, framkallade af det omdöme v i 2 335 af denna tidning gåfvo ang. hr generalen m m. grefve Ridderstolpes famösa vägran under mön stringen nästl. sommar å Trossnäs fält, att äta vic samma bord som hr löjtnanten m. m. grefve Adlersparre. Vårt omdöme, som upptog endast fem rader, innefattade det enkla förklarande: att vi för vår de ansägo hr generalens ifrågavarande beteende värd snarare att skratta åt än förargas öfver, och föran. leddes deraf, att vi hört mycket godt folk af olik: politiska meningar verkligen göra det sednare. Härvid erinrar nu Minervaanmärkaren: att det som förändrade den ifrågavarande middagen ifrån en vanlig middag till något liknande de fordna s. k. mönstringsmiddagarne (och hvilket bestod derut:, att åtskillige främmande personer voro bjudne till officerarnes vanliga taffel, samt att dervid gick högtidligare till medelst toastande etc.), bekostades och arrangerades enskildt af hr regementschefen, och att således, enligt anmärkarens åsigt, accepterandet af middsgsbjudningen var en helt och hållet enskildt affär emellan generalen och regementschefen. Härtill genmäla vi: 4:0 Då måltiden gafs i stället för den af regementskorpsen fordom bekostade mönstringsmiddagen, samt regementsschefen dertill inbjudit alla vid genera! mönstringen tjenstgörande, mäste den ovilkorligen tillerkännas en offenlig karakter, hvilket vi äfven äro öfvertygade att alla göra — med undantag af Minervainsändaren. 2:0 Genom hr generalens vägran att äta tillsammens med grefve Adlersparre, blef denne hindrad ifrån utöfvandet af sin juridiska rätt att intaga sin middag på det ställe, der han, liksom hans kamrater för hela mötestiden sig inackorderat. För den mening, Minervainsändaren förfäktar, hade det derföre varit favorablare, om middagen i allo bekostats af br regementsschefen istället för att nu endast de Tämmande af honem inbjödos till den taffel, der regementets samtelige officerare, utan serskild invit och på grund endast af ofvannämnda ackord, äfven skulle dinera. Vidare anmärker Minervainsändaren: att äfven unler antagande att hr generalen icke ville äta vid 3mma bord som grofve A. derföre, att denna vid ista riksdag lemnade sin riddarhusfullmakt till herr Lars Hjerta, vore sådant en generalens obestridliga ällighel och dess mindre klandervärdt, som hr geweralen — enligt insändarens ganska sannolika föräkran — för högstsalig konung Carl Johan hyst den jarmaste beundran och tillgifvenhet och såledesicke unnat annat än med yttersta motvilja betrakta en ådan handling som Tit. Adlersparres politiska förroendefullmakt för hr Hjerta, den der allt ifrån örjan af sin politiska bana skall handlat, insinueat opinioner, befordrat rykten, allt emot den af geeral Ridderstolpe beundrade och älskade konungenp. Härti!l svaras: 1:0 Rätlighet att förolämpa sin nästa för politiska pinioner äger ingen, opinionerne må vara hurudana om helst och således icke ens då de öfverensstämma red br Hjertos, hvars äsigter äro till den grad oeferrättlige, att de hufvudsakligen delas af så underigsna Personer som t. ex. Richsrt, Geijer, Thomaner m. fl. — Men såsom en så beskaffad förolämping emot hr grefve Adlersparre, måste det utan vilvel anses, då hans förman, i betraktande af AdierDarres görande och låtande såsom riddarhusledamot, Ile förmena honom att, jemte kamraterne, äta vid umma bord som mönsterherren. Fåfängt invändes, tt hr generalens uppförande möjligen härledde ifrån nskan att undvika personlig beröring m-d hr grefve 5 ty nog kunde med visshet förutses att löjtnann Adlersparre vid ett sådant tillfälle ej skulle pla ras vid generalen Ridderstolpes sida. 2:0 Bör äfven iakttagas att, äfven om hr geeralens känsla kunde med skäl antagas blifva obeigligt afficiorad deraf, att någon bland hans un;rlydande bidroge till br Iljertas uppträdande på ddarhuset emot Carl Johan, sådant dock icke vid