Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 3

nerna 41826. Julireyolutionen införer de tre dagarnas fest; den inbjuder folket på de fallnes likbegängelse, Fieschiska mordförsöket, marskalk Lobaus begrafning; Napoleons liks nedsättande i invalidhotellet, inaugurationen af Moligres monument. Vid kejsarens kröning drogs lott om matvaror; längre fram utkastas dylika bland folkmassan, som slåss om dem, — ett oädelt skådespel, som förnedrar folkets seder. Juliregeringen afskaffar dessa skymfliga orgier och ersätter dem med utdelningar åt de fattiga i deras hemvist. Under en lång tid gåfvos frispektakler dagen före hvarje fest; men dessa upphörde med 4830. — Höiesteret i Norge har nyligen afsagt dödsdomen öfver ett tiggareföljes anförare, Carl Andreas Andersen Storeng, som begått dråp å en på gården Rödde i Strinden den 24 sistlidne April funnen död person, allmänneligen kallad Carl eller Calle. Efter att den anklagade under ransakningen länge ihärdigt förnekat angifvelsen, afgaf han ändtligen en partiell bekännelse, enligt hvilken, jemte hvad flera vittnen upplyst, omständigheterna vid händelsen varit följande: Den 23 April hade den anklagade och hans följeslagerska nattherberge på gården Stokke, hvarest då om morgonen Calle kom in till dem, och uppmanade Storeng att stå upp och dricka en dramp. Calle hade då en knif med sig, hvarmed han, efter den tilltalades föregifvande, fäktade och tillfogade den tilltalade ett litet sår i bröstet, hvaröfver denne, ehuru han antog att det skett utan föresats, blef något uppretad. Imedlertid följde hen dock Caile, för att emottaga den erbjudna trakteringen, och hans vrede gick alldeles öfver, så att han till och med af medlidande med Calle aftog sina byxor och förärade honom dem, hvilken sista omständighet vittnen hafva bekräftat. Vid gården Rödde, dit de, med den anklegades följe, tillsammans 6 personer, begåfvo sig, köpte de en pots bränvin, som de tillika med följet förtärde. På en annan gård erhöllo de och förtärde mera bränvin, men härunder uppstod gräl, för det Calle yttrade missnöje öfver att den anklagade drack för mycket af bränvinet, som de gemensamt inköpt. Under trätan gaf Calie den enklagade några rapp med en jernskodd käpp, den ardre tog då ifrån honom käppen och bröt sönder den; trätan fortfor och Storengs förbittring steg slutligen derhän, att han gaf Calle två eller tre knifstyng i nacken, och då Calle härpå kastade något bränvin i ansigtet på S., stack denne honom med knifven bekifrån i låret, och lät knifsbladet blifva sittande deri; Calle sökte nu beskydd hos några förbifarande, hvilka dock icke brydde sig om honom , då de tillstädesvarande sade att han hade sårat sig sjelf. Då Calle derefter sannolikt af matthet kastade sig ned på marken, blef han ytterligare förföljd af Storerg, bvilken nu slog den dräpte mannen med en gärdsgårdsstör, och sedan satte sig tvärt öfver honom och stack honom flera gånger med knifvar, hvaraf han hade eni hvardera handen. Hen tog äfven den dödes ena arm, genomskar den öfver och under, och lade den öfver sitt knä, liksom för att knäcka den. Misshandlingen räckte åtminstone två timmar. De dervid närvarande hade förgäfves försökt att lugna den rasande Storeng, hvilken, då de ville hejda honom, ropade till dem, att också de kunde bereda sig,. Han var efter samtlige vittnenas förklaring väl något berusad, men icke i sådan grad, att han förlorat medvetandet, hvilket hans egen förklaring äfven utvisar. Efter denna var han från det ögonblick han stack Calle i låret I en sådan sinnesförfattning, att han icke erinrat sig hvad som vidare passerade. Mördaren är omkring 25 år gammal, och har för passlöst kringstrykande och tiggeri undergått 2 månaders tukthusstraff. Hans vitsord från presten är fördelaktigt. (Insändt.) RÖN ATT UTFODRA BOSKAP MED GRANRIS. Kådfritt granris anskaffas och hackas till 5 å 6 tums längd, kortare blir för vasst för kreaturen att förtära. Vid hackningen efterses att ej pinnar medfölja. Detta granris lägges i 48 timmar uti salt vatLen; den som så kan och vill, blandar detta vatten med drank. Häraf fodras 6 å 7 foder på dagen; derpå påströs hafremjöl, särdeles i början, för att vänja kreaturen att förtära det. Apgeläget är, att vid början ej bjuda annat foder, om man vill röna framgång med denna utfodring, och hända kan, att till och med fyra dygn kunna en del kreatur svälta, innan de förtära det; dessa måbända bli sedan de, som just med mesta begär äta det. Vattning är anselägen tvänne gänger på dagen. Jag använde denna utfodring med mycken framgång, och kan således ej annat än rekommendera den, såsom både ändamålsenlig och helsosam. Som sagdt, 6 å 7 sådane foder på dagen gaf jag till 33 nötkreatur, från insättningen om hösten till medlet af April; härvid åtgingo 45 tunnor hafremjöl. Vid middagen gaf jag litet hö och halm, äfvenså till nattfoder, men derjemte ett granrisfoder. Ej kunde jag påräkna så mycket mjölk, som om jag väl fodrat med hö och halm; men hade jag gifvit mera hafremjöl, eller 4 tunna på kreaturet, skulle jag troligen kommit till samma resultat; men visst är, att intet af dessa kreatur blef sjukt, ingen ko hade svårt i kalfningen, och jag påstår att mina kalfvar lefde detta år bättre än de föregående. G. W—dådt. f. d. landtbrukere, — Det Köpenhamnska Tivolis grundläggare, gent G. Carstensen, hos hvilken Köpenhamnsboerne och så många andra menniskor stå i så stora förbinlelser för sina nöjen, är i begrepp att ännu vidare öka sina förtjenster i den vägen. Han har nemligen dessa dagar köpt aflidne stateminictfarn Uunshha OA