Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 3

SEE FÅ: OO Att privatbanken vill söka skaffa sig en opinionsyttring från Lindes socken, till sin förmån, bevisas deraf, att en lista till underskrift finnes hos borgmästaren i Linde, som insändaren ännu ej sett; men hvaruti lärer ocdas om den stora vinst och nytta banken förorsakat; hvilket väl på sitt sätt kan vara sannt nog — skada blott att allmänheten fått betala fiolerna. a Lindesbo. TBLANDARR ÄVINDN — Paris år 1800—1842. Uti Paris har nyss utkommit en samling af polisförfattningar för de fyrtio sista åren, hvilken utgör ett ganska intressant studium, såväl för embetsoch tjenstemannen, som Iför privatpersonen, för fransmannen så väl som för utlänningen, och innesluter handlingar dyrbara för historien, för publicisten och för skriftställaren i ekonomien. Med tillhjelp af denna samling kan man bilda sig en föreställning om Paris och dess verkliga utseende i början af detta sekel. Ar 4800 mäste man begagna färjor för att komma öfver Seinefloden såväl i begge ändarna af staden, som i dess medelpunkt; slutna gator och en bro, ännu bebyggd med hus, bortskymde utsigten af floden, likasom i London. Under flere af broarna voro en hop machinerier utställda af den . enskilda industrien och hindrade farten på floden. I Långs åt bulevarderna hejdades de promenerande af långa smutsgrafvar, som På stora högtidsdagar hastigt I fylldes. Namnen på gatorna voro utplånade. I Palais-Royal, den enda aftonpromenaden som fanns, hade bodarne utvidgat sig på bekostnad af det utrymme, som var ämnadt för publiken. I nästan alla qvarter dref man handel ute i fria luften, på gatorna med I det hinder för allmänheten, som är oskiljaktigt från Jen dylik efemerisk trafik. Syn och luktorganer plågades af öppna slagtarehus, der kreaturen aflifvades, Istyckades och förevisades. Endast några få vagnar I funnos på ett ringa antal af torgen. Om aftnarna lemnade de få gatlyktorna blott ett svagt ljus åt de hemvandrande. För att kunna komma ut och andas litet frisk landtluft måste parisaren anförtro sin lekamen åt den hårda coucoun, hvari den resande sönderbråkades, eller åt en stinkande kärra, som drogs i skridt. Ar 4824 har Paris helt och hållet förändrat utseende. Tillgångarne i en stad, rikare än många konungariken, konsterna, industrien, de utomordentligaste uppfinningar, allt har blifvit taget i anspråk. Broarne hafva mångdubblats och undanträngt färjorna. En lång gördel af kajer har förändrat de begge stränderna af floden i praktfulla promenader. Flodfarten är icke besvärad af nägra ständiga etablissementer. Man har stenlagt och planerat alla inre bulevarderna och lagt trottoirer vid de norra. På de fiesta gatorna läses deras namn på en vacker postlinsskifva. Bodarna i Palais-Royal hafva blifvit inskränkta inom sina gränsor. Man har förvisat alla handelsupplag som inkräktade på de trånga gatornas utrymme. Rymliga torg, öppnade efter hand, erbjuda beqväm plats för varor och dem som sälja dessa. Kommunikationsanstalterne hafva blifvit utomordentligt befordrade. De gamla hyrvagnarna tillvexte i antal och fingo medtäflare i kabrioletter, hvilka, enligt en förordning af 1804, då endast ockuperade sju torg; omnibussar autoriserades 4828 och les Cocapes 4834. Polistillsynen öfver dessa mångfaldiga transportmedel har förbättrats, och är 4844 inrättades cn ständig post på alla torg för detta ändamål. Ångbåtar supplera hjuldonen och jernvägarne underhålla en ständig omsättning i befolkningen. Staden är till största delen upplyst med gas. De större gatorna äro belagda med troltoirer och under dem befordra kloaker, till en sträcka af 4929 kilometer, orenlighetens aflopp. Paris njuter af allt detta nästan utan att veta det, och den för mindre än ctt halft sekel sedan förflutna Cpoken synes oss nu såsom ett barbari, under hvilket man icke skulle kunna lefva. Ännu andra jemförelser erbjuda sig, då man genomgår de ofvannämnda förordningarne: de utgöra likasom en återspegling af den period de innefatta. I samma stund polisprefekturen infördes, införde också konsulatet den återupprättande politiken. Oordningar herrska öfver allt, man går alltid beväpnad; en förordning förbjuder dertill oberättigade att bära vapen. Många qvinnor hafva aflagt sitt köns drägt; man anbefaller dem att återtaga denna. Vägarne äro så osäkra, att en diligens midt på ljusa dagen måste medföra betäckning af fyra man och en korporal och deitill ännu ett par gensdarmer om natten. Utan pass eller säkerhetskort förbjudes någon att hyra en vagn. Ingen sednare period, under ännu vådligare kriser, har alstrat en dylik serie af ätgärder, så förstörande? för all frihet. Vanligtvis har polisen eljest inskränkt sig att förbjuda folkskockningar, att bevaka fremlingar och mnagelfara med pass; men nya åtgärder vidtogos: Det är nödvändigt, säger en förordning, att styrelsen underrättas om alla de händelser, som röra den offentliga och enskildta säkerheten, I anledning häraf anbefalles alla de,j som häfva hand om läkarevården, att uppgifva de sårade personer, hvilka. de bisprungit med sin hjelp. Serskilda tilldragelser föranleda speciella förbud; således gåfvo de våldsamheter som inträffa På teatre francais, under det man gaf Britannicus, anledning till en förordning att ingen med vapen elier käpp fick inträde på parterre; den petard man lät explodera hos hertiginnan af Berry, då hon var i välsignadt tillstånd, föranledde inskränkning i handeln med krut. Plundringen af vapenbodarne 4830 under julidagarne efterföljdes ar en förordning som förbjuder gevärsförsäljare att hålla lagret i sådant tillstånd, att det genast kan bogagnas. De stora högtidligheterna och offentliga festiviteterna erbjuda äfven en anledning till jemförelse mellan de olika regimerna, och man finner uti dem karakteristiska drag för hvarje epoä. från år 4890 till 4804 firades Endrägtsfesten, ärsdagen al republikens grundläggande, et färskt minne, som skuile förlora sig i kejsardömets militära och monarkiska pomp och ståt. Åvet 4804 slutar midt under kröningsfestiviteterna, utdelningen af örnarna, Te Deum för bataljen vid Austerlitz och emottagandet af fanorna, som segraren delar mellan senaten, metropolitankyrkan och staden Paris. En Ppolisförordning bjuder 1806, alt årsdagen af denna segar skall firas i ksrkorna, i templen af religionens tjenare, medelst en nradilan ll ansa mång ära Arh fär att fära.