Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 1

RTR ylledrägt och bans vackra profil afspegla sig på brädväggen, att se riddarevärdigheten, som af de förnämste i stalen eftersträfvas, utdelas af en gubbe, nedtyngd af år, elände och i ett tillstånd af snnesförvirring, att se denna vördnadsbjudande pögtidlighet försiggå i enslighet, långt ifrån den bullrande skara, hvaraf den vanligtvis är omgifven, och hvarvid endast de röda törnrosorne, dessa konunpgadömets sinnebilder, tycktes darra af glädje och kasta sina välluktande blad på den nye riddarens panna. Tiggaren slutade ceremonien med följande ord, i det han gaf prinsen riddaresiaget: — I den allmäktige Gudens namn och i kraft af min af honom undfådda makt, slår jag dig till riddare. Derefter Ullade han: — Giovano, stig upp! — IHvem ni än må vara, sade prinsen, på hvilken denna ceremoni gjort ett dupt intryck, så tackar jag er ech hoppas blifva värdig denna utmärkelse. I och med detsamma bördes klockrinzning och prinsens tankar ändrade hastigt föremål. Det var klockan i Dominikanerklostret. som kallade till bör, och tll denna tid var hans möte med Donna Maria utsalt. I Han lade handen på sitt bjeria, som bäftigt klappade vid ljudet af klockorne; derpå fästade han, såsom ett igenkänningstecken, på sin, med en röd fiäderhuske prydda hatt, det diamantspänne, som han fålt af prinsessan, och wviftande; med hatten, hvars stora fjäderbuske, fattad af; vinden, tycktes vilja flyga bort. Nup, utropade! han, till Donna Marias palats (Forts, följer.)