Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 1

ee 2 so SN SEEN NARE TETTNSSR SINE AA ALE TT Fa silt välde; de beräkna dylika problemer matematiskt; det ena året tages ett steg, det andra ännu ett, med anledning af utomordentliga Om. V., hvilka först behörigen uppträden, 0. s drifvas, för att kunna utomordentigt ständigbeter; hvaribland Ooorduvingar, skondalösa öfver2agnas till ännu ett utomordentligt steg. Men — så tycka de fridfårdige — på språket kommer det ändå ej an så serdeles; inom familjern: fotfar man ju i alla fall alt tala tyska, likaso:n Polackarne sinsemellan tala polska. Än trosbekännelsen då? .... Redan för några år sedan tilldrog sig någonting betänkligt i Östersjöprovinserna. Allmogen, dels af lettisk, delg af estnisk stam, tillhör sedan reform tionen Lutherska trosbekävnelsen, är i allmänhet gudaktig och älskar sin bibel, sin psalmbok, sina själ jare. Men åt denna allmoze har dess ts rar ej) förunnat mer än medlen till det slags ligiösa bildning, som denna trosbekännelse fordrar, och annars hvarken eganderätt eller upplysning; och dylika misstag låta ej afbjelpa sig i hast. Den som lider nöd har icke alltid kraft att stå frestaren emot, här han erbjuder sig att förvandla stenar till bröd; och så hette dc: för några år sedan ibland allmogen, att i södra Ryssland ligga herrliga och bördiga landströckor, dem man blott behöfde taga i besittning .... förut borde man likväl öfvergå till grekiskt-ryska trogbekännelsen! Man-hade:rhärkt en Hr von Wagen draga omkriug i landet såsom missionår för Idetta evangelium, och grekiska kyrkans biskop i Riga samlade deras underskrifter, som på ifrågavarande vilkor ville tåga ut till söderas paradis. Det fattiga folket strömmade hoptals till R:sa och undertecknade; en slags rörelse uppsted: då förspordes hastigt, att kejsaren hade dra it et streck öfver underskrifterna; biskopen blef förfivttad, och det vardt åter stilla. Några, som kände ryska sättet att gå till väga, påstodo imediertid, att alltsammans var blott en föregående manöver, för att känna sig före, och att saken nog skulle återkomma på fullt allvar, i sitcom tid. Och i sjelfva verket upprepades efteråt någonting dylikt; fastän på ett helt annat fält. Huru vore det möjligt, hörde man ordas i Petersburg, att sallmogen kunde vara så färdig: vill affall från fädrens tro, i fall presterna vore hvad de borde ,vara? Orsaken ligger uppenbart i presthidningens beskaffenhet; man är i Dorpat för litet orthodox; den: teologiska bildningen måste ombesörjas på ett ändamålsenligare sitt Också framlades förskejsaren en plan att upphäva teologiska fakulteten i Dorpat, Och att, tili ex början i Riga, men sedermera i Petersburg srundlägga ett teologiskt seminarium, samt sila detta under uppsigt af Landkonsistoriet (som huger i tvist med teologiska fakulteten i Dorp:i). Detta var åter utomordentligt slugt: man skulie sålunda ha stympat det förut protestantiska Provinsuniversitetet och kunde sedan snar! enkla regeln söndra och herrska, hit er den vå råd för det från allmänt vetenskaplica så väl som provinciella interessen afstängda seminariet. Planen låg färdig till underskrift — då uppstod med ens i Petersburg, äfven i de högre kre!sarn till och med ibland kejsarens omgifninz, er testantisk trosifver, som man icke skulle kunnat vänta, och saken inställdes än en gång. — Ja man tycktes till och med gå ett steg tillbaka: ty i alla tidningar hette det snart, ait Dorpat skulle framgent blifva centern för hel Rysslands protestantiska prestbildning; hvilket det i sjelfva verket alltid varit. Men man tyckte så blott; ty på samma gång drogs försorg i Pleskow — tätt intill Östersjöprovinsernas gräns — tör bildningen af ryska prester till estniska och lettiska: ett påtagligt bevis att man ärnade återkomma till det första förslaget; oberäknadt att de blandade äktenskapen redan länge varit den rikhaltigaste plantskola för grekiska kyrkan, och synnerligen hos adeln talrikt lemnat grekiska telningar. . Härtill ba nu i år sällat sig två omständighe ter, hvilka, om Försynen sjelf ej mellarkommer, måste innan kort göra ett slut på protestautiska kyrkan i Östersjöprovinserna, och snart på allt hvad tyskt heter, i språk och inrättningar. En Mångårig täflan har derstädes berrskat mellan Hernhutare och Lutherska presterskapet. Hernhutarne hade i synnerhet under Alexanders tid inflyttat talrikt i landet och företrädesvis vunnit insteg hos allmogen. Härigenom har en inbördes strid uppstått emellan begge konfessionerna, hvarvid Fernhutarne dock slutligen kommit till REKA