Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 2

— Prins, sade han, af vårt samtal denna mora son har ni funnit, att jag icke är okunnig om nåsot som rör er; enligt er höge faders befallning var jag följt era steg under edra långa ströftåg. atspanat er ankorhst till Palermo, der upptäckt er bostad; jag bade befallning att ständigt vaka såväl öfver edra fiender, som edra trogne under;åtare, alväga deras ömsesidiga styrka, bereda allt till det afsörande ögonblicket; många saker återstå ännu för er att erfara, då ni har styrka ati afhöra dem. Nu besvär jag er, i stöd af det heliga kall, hvarmed konung Andreas förtroende beklädt mig, att begagna detta gynnande tillfälle, för alt återlaga ert fädernear, hvartill er plig! uppmanar er. — Hertig, svarade prinsen, uti alla frå; röra politik och regeringsåtgärder, deruti ni ha mera erfarenhet än jag, skall jag taga råd af ce vishet, och af män, som likna er, men till ledare uti frågor om pligtens bud, der Gud allena dö mer, antager jag endast mitt eget samvete, hvilket, ehuru föga upplyst och endast följ jande nå turens föreskrifter, likväl är för mig den bäst: ledstjernan. — Och hvilket beslut ingifver er detta samvete — Jag bar redan sagt det; af mina uppfostrar har jag endast lärt att aldrig bryta en ed; mer denna lärdom är djupt inpräglad i min själ; ja har lärt känna det sublima uti en religion, hver: gudomliga flamma lefver uti våra bröst, och jar jag skall aldrig öfvergifva den. Kan hvad jag nu sedan få ögonblick är tillinletgöra hvad jag un der tjugu år varit, eller en tom skugga af höghe bortjaga de känslor och begrepp jag byst unde hela mitt förflutna lil? Nej; den fattige skrifva