Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 2

den Nordblomska methoden dissonerande såväl som konsonerande intervaller inöfvades efter hvarandra, utan åtskillnad. Lärosatserna upplysas genom ganska lämpliga exempel och äro försedde med noggranna föreskrifter för läraren. Läran om takten är lika klart och lättfattligt framställd, äfvensom författarens sätt att låta läraren och eleverna omvexla med de olika taktmarkeringssälten, bör erkännas såsom högst ändamålsenligt. Äfven meddelas de första begreppen om accent och rytm, och det hela bringas äfven här i användande genom lyckligt valda exempel. Författaren ordar nu om tonen, dess bildande och om röstens olika register, och förbereder derigenom den 3:dje afdelningen, eller läran om uttrycket. I denna afdelning afhandlas tonens renhet och de första nyanserna af starkt och svagt, hvarefter författaren öfvergår till den vigtiga läran om andhämtningen. Principerna för denna lära uppsökas i reglorna för den rytmiska och grammatikaliska periodbyggnaden, och tillämpas genom 46 öfningsstycken med text. Uti dessa öfningsexempel har författaren visat ett verkligt mästerskap: dessa små stycken, långt ifrån att endast innebära torra exempel eller jolirande tidsfördrif, tala det okonstlade hjertats enkla men sanna och innerliga språk, och ega i miniatyr en formell afrundning, som ej tiliåter att något tillägges eller borttages. Tillska äro de modifierade efter textens olika innehåll, och lägga sålunda genast i början hos eleven en god grund till bildandet af hans smak och omdömesförmåga; derjemte äro de på det sorgfälligaste beräknade på att tjena till öfning i tonträffning och takt. Samtliga öfningsstyckena äro skrifneidur. Dock hade man kunnat önska att författaren äfven gifvit några i molltonarten, sedan denna afhandlats, på det eleven äfven i detta afseende kunnat vinna någon öfning. — Vidare förekomma de första grunderna i läran om intervaller och ackorder, om modulationer till slägttonarterna; derefter alhandlas äfven kyrkotonarierna samt slutligen målbrottets perioder. Till samiliga exempel och öfningar i denna kurs har författaren användt sifferskrift ), och utan tvifvel är den ock en nödvändig öfvergång till notskrifien för den härmed obekante; mingfaldig erfarenhet har öfvertygat äfven ref. härom. Deremot anse vi sifferskriften ock ej böra beitraktas annorlunda än som en sblott öfvergångspunkt, ehuru en och annan anser den såsom ett sjeliständigt moment i tonvetenskapen, åtminstone för dem, som ejämna intränga djupare deruti. Huru otillräcklig denna skrift dock snart skulle blifva, finner man lätteligen; första kursens användande förutsätter således ock, att man äfven studerar den andra, der siffrorna utbytas mot noter. Denna operation sker äfven med den strängaste systematiska konseqvens och noggrannhet. För öfrigt är denna kurs öfverhufvud ett vidare utförande af den första, och innehåller, utom öfvergången till notskrift, afbsndlingar om klaverna, noternas tidsvärde, olika taktbeteckningar, hvarefter författaren öfvergår till den flerstämmiga sången. Jemväl utvecklar han vidare läran om utvikninogar, taktarter, tempobeteckning m. m. Derpå följa 85 till större delen tvåoch trestämmiga Öfningar, hvilka till a!la delar motsvara sitt ändamål, helst då det progressiva systemet noggrannt följes, äfven i afseende på takten, som efter hand biir mera komplicerad. Afven finner man här bland styckena åtskilliga uti moll, ehuru dessa äro alltför få, i förhållande Ull durjexemplens antal. Denna kurs slutar med 4 sidor solfeggier, som äro bestämda till att gifva rösten mera böj gbet, och bilda en öfvergång till 3:dje kursen. Alven dessa äro försedde med föreskrifter till deras rätta: användande. Till dessa båda kurser är ett ytterligare supplementshäfte bifogadt, som innehåller 43 öfningar, hörande dels till 4:sta, dels tili 2:dra kursen. Tredje häftet innefattar reglorna för solosången och röstens bögre utbildning i estetisk och artistisk mening: ett ämne, som redan ofta och med framgång i utlandet varit bearbetadt; men äfven bär ådagalägger författaren en teoretisk grundlighet, som vinner dubbelt värde genom den ständigt åtföljande praktiska tillämpningen och det följdrigtiga förhållande, hvari denna afdelning af verket står till de föregående. Man finner här en utförlig beskrifning, jemte åtföljande plansch, öfver sångorgzanets byggnad; härefter afhandias dess utveckling och röstens indelning m. m., och rörande andbämtningen finnas här åter ganska nyttiga föreskrifter, som bilda en utveckling af hvad som i första kursen härom förekommit. Nu följa åtskilliga lärorika afbandlingar om röstens mekanism, bland hvilka vi anmärka det intressanta kapitlet om tonens bildande, der de föregående analomiska upplysningarne finna sin tilllämpning; härefter öfvergår författaren till åtskilliga vigtiga techniska sångstudier, såsom skalan, röstregistrens förening, messa di voce, porta) Författaren har till första kursen bifogat ett supplement, innehållande sifferöfningarne i notskrift, till deras tjenst som redan vid sångundervisningens början känna neterna.