Aftonbladet – 15 oktober 1845, sida 2

kontrollör Ekvall insomnat. Vid min återkomst va dörren till köket äter öppen, buller fördes, personer gingo der ut och in, och herr Ekvall var vaken Jag yttrade då med stränghet min förundran öfver att ej blifva åtlydd i en så högst vigtig sak; att kontrollör Ekvalls uttömida krafter så väl behöfde att styrkas af några stunders sömn, och att bärpå berodde lif eller död. Dörren stängdes och nyckeln uttogs och lades på kakelugnen bredvid dörren. Innan jeg gick att lägga mig, lade jag ytterligare fru Ekvall och mamsell Sofi på hjertat att väl tillse, det herr Ekvalls ro ej stördes: sedan jag legat en stund i ett rum som låg innanför salen, således i andra ändan af byggniogen, och var färdig att somna, hörde jag ett buller som tycktes mig lindrigt skaka huset och var så starkt, att, oaktadt min tröithet, jag ej kunde somna. Jag gick ut i salen, men då var det åter tyst. Återkommen i mitt rum började likväl åter samma buller; jag gick då ut i förstugan och hörde det komma från köket, och fann der en piga sysselsatt (det kunde vara vid pass klockan 12 på natten) att i en stenmortel stöta någonting, och detta på spishällen, knappast en aln från den dörr till det rum, der de sjuka !ågo. I strängaste ordalag förebrådde jag pigorna detta ofog; och allt blef åter tyst. Om morgonen yttrade jeg till fru Ekvall min förundran och förtrytelse öfver nattens ofog, hvartill hon :svarade: att detta var alltför ledsamt; att hon ej kunde begripa hur detta tillgått; att hon och Sofi örmodligen sofvit så tungt, att de ej hört bullret. På den grund att bullret började straxt efter detjag (emnat sjukrumrmaet, att det var så starkt och skakningen så intensif, att jag, fastän ytterst uttröttad, j förmådde sofva, på ett afständ af en förstuga och n sal m. m., har jag allt skäl att betvifla en sådan uppgift. (Forts. följer.)