Aftonbladet – 15 oktober 1845, sida 2

--— 0 JD VITA UUBIG SUI ULLI fISEBREUVUvV MM MM Mr fann sig, och härvid ej kunde undgå att allvarligt fixera henne, satte hon sig hastigt upp, blossande i ansigtet, och förklarade sig åter må fullkomligt väl. Och på min fråga om hon tror sig hafva förtärt nå-Igot giftigt eller skadligt, svarade hon nej. Om jag hade svårt att för mig förklara den kallI blodighet och långsamhet, som förmärktes i sättet att I söka hjelp vid ett sådant olyckstillfälle — redan haI de jag, straxt efter min ankomst till stället, anI märkt så väl fru Ekvalls, som Sofis köld och likIeiltighet under så upprörande förhållanden — så mäste denna sednare tillfällighet med fru Ekvall väcIka min synnerliga uppmärksamhet, och jag beslöt Jatt från denna stund noga observera och anställa I forskningar. ; I Vid afresan från Attarp träffades pastor Norlin, Iför hvilken jag uppgaf att arsenikförgiftning förevar, Joch bad honom besöka kontrollören, och, oviss om Ihan ännu Jefde då jag kunde hinna tillbaka, söka af honom erhålla, om möjligt, någon ledning till uppItäckande af brottets eller olyckans orsak, och yttrade att jag befarade, det iuom sjelfva familjen ej allt vore som det borde. I min P. M., som jemte nyss beredt motgift utskicksdes till Attarp, nämnde jag löstigen, att fru Ekvall, om hon vore sjuk och trodde sig hafva fått gift, skulle taga af det utsända motgiftet; ordet gift understruket. Vid min ankomst på eftermiddagen samma dag, fann jag fru Ekvall än gående orolig och med förvirrad blick omkring i alla rummen och, köket, än liggande på en säng i sjukrummet och med en fuktad linneklut på bjessan. Hon hade tagit några doser motgift. Hon klagade jöfver hufvudvärk och tyngd på bröstet; sittande i I köket öppnades på henne ådern, och härunder yttrade jag med min af mycken betänklighet, att i afiseende på de tvenne andre sjuke vore jag fullt säi ker i sättet att dem behandla, men att med fru Eki vall sjelf hade det sina allvarliga betänkligheter; det: i vore nemligen vågadt att här använda motgift utan att med någon sannolikhet kunna förmoda, det hon verkligen förut erhållit gift. Fru Ekvall yttrade då: att hon haft hufvudvärk flera dagar; tror ej herr doktorn att jag drar ihop till nervfeber? Att hon tidtals besväras af svår och envis hufvudvärk jemte qväljningar, och att hon ej visste sig hafva förtärt något gemensamt med kontroilör Ekvall och Henriette. Jag bad fru Ekvall afstå från intagning af motgift, och hon var sedermera hela aftonen uppe och biträdde vid skötseln af. de sjuke, åtminstone till-kl. 42 på natten, då jag gick att lägga mig, hvarefter fru Ekvall uppguifvit sig hafva sofvit ganska tungt, såsom längre fram kommer att upplysas. I sammanhang härmed bör nämnas, att så väl försom efterI middagen denna dag jag genom flerfaldiga samtal I med fru Ekvall och Henriette sökte utforska rätta förioppet med mattillredningen till thorsdagsmiddag; att då fru Ekvall alltid nämnde att dottren Henriette lagat maten samt ätit ett skedblad spenat och blifvit sjuk samtidigt med kontrollör Ekvall; att Sofi skrapat pannan och förtärt ett par tåskedar, samt derefter lidit af qval i maggropen m. m.; men enständigt förnekade ändock fru Ekvall, då det syntes gälla lif eller död, att hafva ätit något gemensamt med dessa, och syntes med fruktan anse motgiftet, sedan hon gjorts uppmärksam på mina (fastän diktade) betänkligheter. Först lördagen den 7, vid det förhör jag före obduktionen å Forsbergs döda kropp anställde, och sedan Henriette berättat förloppet med mattillredningen såsom det i protokollet finnes antecknadt, uppgaf äfven fru Ekvall att hon deltagit i spenattillredningen, samt att hon af spenaten tagit sig en sked och deraf mått illa, samt haft kräkningar så snart hon försökt att äta vid middagen. Öfverraskad af denna nya uppgift, utgick jag, medan ännu fru Ekvall satt qvar vid det bord der protokollet fördes, för att häröfver göra efterforskningar. Jag träffade då Sofi, som härom tillfrågad svarade: sådant får mamma alltid då hon försöker att äta sl, och vi hade sill och potatis till middag. Genast efter å frun verkställd åderlåtning, gingo frun och jag in till kontrollör Ekvall. Jag sade honom att han var arsenikförgiftad, uppmanade begge att noga forska och eftersinna hvarifrån sådant kunde komma: om arsenik till råttgift funnits i huset och af misstag blifvit begagnadt m. m. Herr Ekvall förlarade, att arsenik aldrig med bans vilja och vetskap funnits i huset, att han ej kunde iringaste män bidraga till uppdagande af orsaken. Frun instämde i herr Ekvalls alla förklaringar; men då jag uppmanade henne att anstränga sin fintlighet; det vore af henne jag väntade och fordrade de vigtigaste upplysningarna, emedan jag funnit, att hushållningens aila trådar gingo genom hennes hand; svarade hon: att den aflidna Maja Stina hade en ond tumme, hvarmed hon plåstrade dagligen, möjligen kunde hon nyttjat arsenik härtill. Jag upplyste, att arsenik ej Inyttjas i något plåster, och att det varit pulverforImig arsenik som orsakat Maja Stinas död. Då fru Ekvall ännu envisades att qvarhålla denna förmodan, lyttrade kontrollör Ekvall, som under diskussion legat Ityst och stilla, med allvarlig ton, en något missnöjd min och ögonen starkt fixerade på fru Ekvall: å Ikors hvad du pratar! det var ju i spenaten jag fick det. Så vidt jag kan påminna mig, hade ännu aldrig fråga emellan kontrollör Ekvall och mig uppstått att spenaten varit förgiftad. Hvad frun härtill svarade, undföll mig, emedan jag blef bestört deröfver, att herr Ekvall så bestämdt yttrade sig öfver en Isak, som ännu då syntes mig knappast utredd. Fredsgen någon gång då fru Ekvall och jag voro enIsamma i rummet utanför de sjuka, yttrade fru Ekvall: Det må nu gå med de andra hur som helst, blott Ekvall fick lefva än ett år, han har med så I mycket folk att göra, så mycket att utreda Wilhelm Ekvall såg jag hela denna dag ingen enda Igång inne hos de sjuka; han föreföll mig anmärkI ningsvärdt likgiltig; höll sig för det mesta i förstugan, pratande med gående och kommande än der, än ute på gården. Klockan emellan 40 och 44 fredagsafton, syntes I kontrollör Ekvall vilja inslumra. Det rum hvari han Jlåg var näst intill köket, och hela dagen hade varit Toro och buller i köket, hvartili dörren oftast stod löppen. Jag tillsäde, att denna dörr skulle stängas ll aah vägan till APMh från kälat tagac SaNAmM färstigan