Aftonbladet – 15 oktober 1845, sida 2

ll dr mm mm JÄA a oe väl äfven hafva sina Pajazzer. NIER ES KINNA ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÅLET. Detta mål förevar ånyo sistl. måndag den 6 dennes, vid fortsatt urtima-ting på Ingaryd. Jönköpingsbladet meddelar derom följande: Sessionen varade både måndagen den 6 och tisdagen den 7. Rätten kom äfven denna gång icke till något afgörande resultat. Det vigtigaste, som på första dagen åtgjordes, bestod uti uppläsandet af ett långt, skriftligt anförande. under edlig förpligtelse inlemnadt såsom vittnesmål af Ihre dokter 8. Sköldherg. hvilken närvarit som läkare under kontrollör Ekvaills sista sjukdom. Detta märkvärdiga anförande (hvilket här nedan meddelas in extenso) sysselsatte rätten en betydlig del af måndagen. Enkefru Ekvall, hvilken denna gång varit oförhindrad att infinna sig inför domstolen, tillfrågades punktvis af domaren, under uppläsningen af doktor S:s skrift, och affordrades, stycke för stycke, sitt-utlåtande deröfver. Ffon medgaf åtskilligt af hvad doktor 8. omtalade, nekade annat, och lemnade största gelen för sin del derhän, under åberopande af att icke minnas eller icke afveta de berättade omständigheterna. Oaktadt domaren vid flere tillfällen med betydlig stränghet tilltalade fru Ekvall, nekade hon enständigt all delaktighet uti, så väl som allt medvetande om sin mans förgiftning. Åktlagaren yrkade äfven denna gäng, att fru Ekvall måtte inmanas i häkte; men rätten fann dertill icke heller nu tillräckliga skäl, utan lät henne fortfarande vara på fri fot. ; Dottren Sofi Ekvall och pigan Hedda Thorman förehades hufvudsakligen om tisdagen. Sofi vidhöll allt hvad hon vid det föregående rättegångstillfället skriftligen uppgifvit om sin fars sjelfmord, samt sitt! eget deltagande i gerningen såsom hans biträde tillj anskaffande of giftet. Flera gånger af domaren; strängt eanmanad att hålla sig vid sanningen, utgjore hennes vanliga svar, att hon väl visste det honi icke skulle blifva trodd, men att hon ej kunde mer än döp. Hedda Thorman återkallade nu formligen allt hyad hon förut om sig bekänt: och nekade till och med att hon varit hafvande. Detta sistnämnda återtagande berättas hon förut hafva gjort i fängelset för personer, som der hört henne; men nu först verkställde hon denna sin återkallelse officielt inför domstolen. Domaren förordnade, att undersökning af läkare skulle anställas till utrönande, huruvida Thorman varit hafvande eller ej. tskilliga vittnen afhördes, hvaribland några som på reqvisition ankommit från Östergöthland och den trakt vid Borghamn, der kontrollör Ekvall med sin familj vistats, innan han flyttade till Attarp. De hade ingenting af synnerlig vigt att meddela; förklarade likväl, att kontrollören vid sina tillfällen brukade hafva ett ganska besynnerligt humör, anlitade starI ka drycker 0. s. v. Fortsättning af ransakningen utsattes till den 28 dennes. ; Hr doktor Sköldbergs ofvan omtalade yttrande lyder som följer: d Kallad att vittna i målet rörande arsenikförgiftningen å Attarp sistl. Juni månad, får jag afgifva följande berättelse: Thorsdagen den 5 Juni hade Sofi Ekvall sent på aftonen, eller klockan mellan 9och 40, inträffat i min gård och för mitt tjenstfolk uppgifvit, det hon önskade rådfråga mig, och då berättat: all en piga redan vore död, och att pappa vore så sjuk och på samma sätt, att hon fruktade att äfven han skulle stryka med. En af mina pigor hade då erbjudit Sofi att genast efterskicka mig, som ej var långt borta, under yttrande: att då det vore så illa, vore det bäst att doktorn fick genast bud och att han säkert då följde med till Attarp). Sofi hade förhindrat detta, under yttrande: Det är ej så brådtom; jag väntar nog till doktorn kommer hem, och det är just derföre jag sjelf rest, för att han ej skall behöfva följa med; vi vilja blott hafva litet droppar. Under det Sofi väntade, hade hon varit vid ett godt och skämtsamt lynne samt ingalunda orolig öfver mitt dröjande, så att det slutligen förefallit denna piga, Christina Rundqvist, både plågsamt och obegripligt; hvarföre hon allvsrligt föreställt Sofi, att då det så illa stod till i hemmet, och hon ej ville tillåta att jag underrättades, måste hon gå att söka doktor Nordstedt, som troligen vore hemma. Sofi hade omsider fogat sig härefter, och hördes ej vidare utaf. Vid min hemkomst straxt derefter, berättades för mig lförestående, under tillägg, att Sofis liknöjda förhälTlande förefallit pigorna oförklarligt. Följande morgon, fredagen den 6 Juni vid pass kl. 15, kom stalldrängen Johansson till mig, med begäran att resa ut till Attarp; han bevittnade då, likasom här ofvan är anmfördt, samt tillade: att doktor Nordstedt förordnat någon medicin, men att, detta oaktadt, kontrollören Ekvall blef allt sämre och sämre. Jag yttrade min undran öfver att blifva kallad, då jag ej ens till utseendet kände herrskapet på JAtterp. och jag visste att doktor Nordstedt förut varit rådfrågad. Johansson försäkrade att han vore skickad med bestämd befallning att söka mig, hvarvid jag yttrade: att som förhållandet ej syntes medgifva något dröjsmål, ville jag genast medföljar; medtog likväl sådant motgift mot arsenikförgiftning, som i hast kunde erhållas. Under vägen förundrad att finna denna dräng, som ljag annars vanligen sett köra ganska fort och till och med skojande, nu köra ytterst långsamt, måste Idan med kyla i händer och fötter m. m. I mindre angripen. Isig också vara fullkomiigt frisk. Å I jag göra påminnelse att skynda, annars ville jag sjelf Ttaga tömmarna. I Då jag klockan omkring 7 förmiddagen anlände Ttill Attarp, träffades kontrollör Ekvall och dottren Henriette sjuka, begge i samma rum; den förre reHenriette Fru Ekvall syntes, och forklarade Mina misstankar om arsenikförgiftning vunno ytterligare : styrka af sjukdomsförloppet. Sedan föreskrifter gifvits om de sjukes behandling ;loch vård, utgick jag med fru Ekvall i köket, der kokkärl, rester af mat, kaffesump m. m. undersökites, utan att finna något misstänkt, Fru Ekvall för; säkrade med mycken ifver: att gift omöjligen kunJnat komma i maten, att hon sjelf såg om och skötte allt i kök och skafferi, att hon noga tillsåg att kok