Aftonbladet – 15 oktober 1845, sida 2

ej iOormadde soiva, på ell aistaänd af en förstuga och en sal m. m., har jag allt skäl att betvifla en sådan uppgift. (Forts. följer.) RELIGIÖS FANATISM OCH BARBARI I RYSSLAND. En tysk tidning innehåller en högst upprörande berättelse om några ryska Basilianernunnor i Minsk, hvilka, emedan de vägrade öfvergå från den unerade trosbekännelsen, måste utstå de hårdaste förföljelser. Berättelsen lyder som följer: Då till följe af en år 4836 utkommen ukas innevånarne i vestra guvernementerna skulle öfvergå från den unerade till den grekiska bekännelsen, anlände biskop Siemiaszko i Minsk, hvilken redan gått öfver, till Basilianernunnornas kloster för att äfven förmå systrarna till öfvergång. Alla förklarade att de voro ståndaktiga i den katolska kyrkans tro, hvarför de blefvo belagda med bannlysning och anbefallda att genast lemna klostret. Ett kompani soldater bortförde dem, klädda som de voro i sina morgondrägter, sedan livat en gammal nunna under den sista bönen aflidit i kyrkan. Under transporten, som skedde till fots, blefvo nunnorna sammansmidda itvå och två, förunnades blott under middazsmåltiden och natten en kort hvila i torparkojorna, på bara marken. Då fo!ket sammanskockades på vägen, tillbakadrefs det medelst soldaternas gevärskolfvar. Efter sex dagars vandring stannade de bännlysta i Witepsk i ett kloster för ryska Czerniei, svartklädda nunnor, till största delen enkor eiter fallna kossacker. De funno der före sig redan 442 af sina ordenssystrar från Waepsk, hvilka, förfallna till samma öde, hos Czernicinunnorna måste förrätta de lägsta tjenster. En af dessa sednare slog en unerad nunna i ögat ned en eldbrand, så att bon dog af följderna. En annan störtade med en börda ved och ådrog sig döden genom fallet. Ett par andra dogo af hunger och elände. Siemiaszko besökte dem äfven här och talade med dem om affall; och då han såg -hur overksamma hans ord voro, utropade han: J ären ensamma skulden till ert elände. J förtjenen en sådan behandling; detär Gud som straffar eder. Tvenne år förflöto på sådant sätt i Witepsk, efter hvilkas förlopp de trettio nunnorna från Minsk och fjorton från Witepsk åter blefvo till fots transporterade till Potock. Tre verst från Potock vid Dina ligger Spas, som är säte för en erkebiskop. Lozijuski, förut katolsk biskop i Potock, var erkebiskop. Nunnorna blefvo här inspärrade i ett kloster; men erkebiskopen gick tillväga för mildt mot dem och en annan tillsattes att utföra Siemiaszkos befallningar. Micajlowiez, som förut under sju år varit Basilianernunnornas biktfader, blef här protopop (ungefär detsamma som Decanus) och förföljde sunnorna på det grymmaste sätt. Utom tje. sten i klostret, måste de planera höjder och öfverlemnades såsom murarehandlangare vid byggnaden af erkebiskopens palats. Under detta arbete nedföll ett :kalkämbare, som en nunna skulle hissa opp, på den olyckligas hufvud, hvaraf hon ljöt döden. Fyra blefvo af en nedstörtande mur kastade af en ställning och jemte trenne andra som stodo derunder dödade. Fem funno sin död vid gräfning af nedrasande jord. Dessutom måste nunnorna tukta sten för gårdens stenläggning, och dertill fingo de icke någon hacka utan miste backa stenarne mot hvarandra och i en bestämd qvantitet för dagen. Då detta svåra tvångsarbete icke förmådde böja deras ståndaktighet, försökte man på ett annat sätt att tvinga dem. Man ville låta diakonerna våldföra dem; imedlertid dukade icke någon under för dessa skändligheter; ingen befläckade sig med otukt, ehuru deras händer, kinder och näsor blefvo sönderbitna?). En af dem dog i följd af ett bett i armen, äfvensom en annan hvarpå näsan blifvit genombiten. Tid efter annan kom Siemiaszko och förnyade sina försök att öfvertala till affall, alltid under hotelser om större plågor. Aundtligen beslöt han sig att på ett radikalt sätt tvinga dem till öfvergång: han befallde att man hvarje onsdag och fredag skulle gifva dem trettio slag, och exekutorn Michaj!owiecz förökade dessa på eget bevåg med 20 slag, så att hvarje nunna erhöll 50 slag. Hvarje exekutionsdag rördes trumman, som kallade alla till. arbete. Då de voro församlade, föreläste Michajlowiez dekretet, förde derpå nunnorna till ett. hus som man kallade ridhuset, hvarest, i värvaro af andra poper, munkar och korister afstraffningen utfördes af en diakon. Då Rozalia Zablocku, hvilken redan räknade sjuttio år, an dra gången undergick denna tortur, gaf hon opp andan. Underrättelsen om detta grymma förfarande mot nunnorna uppväckte oroligheter i angränsande trakter. Den gamle generalen Magdynkow, hvilken i Potock erhållit underrättelse derom, kom till Michajlowiez just som alstratfningen för fjerde gången skulle ega rum, ryckte honom dekretet ur banden och utropade: Jag skall låta hänga dig; man skall framföra till kejsaren att den gamle