Aftonbladet – 10 oktober 1845, sida 2

gjorda, att åter kufva de frigjorda, wälska undersåteländerna, företer numera wallisiska historien intet annat än en kedja af strider mellan den gamla och den nya tiden, af hvilken kedja de sista tilldragelserna blott utgöra en länk. Redan åren 4798 och 4799 kallade de oberwallisiske herrarne sitt folk till vapen, för att åter kullkasta den gina likheten i rättigheter. De blefvo med Fransmännens tillbjelp besegrade. År 1802 blef Wallis en sjelfständig republik, med en författning, byggd på lika rättigheter för landets båda delar, och förblef det till 4840, då det, under namnet Simplon-departementet , förenades med Frankrike. Efter Napoleons fall försökte Walliserne ånyo att återställa, icke republiken 41802, utan tillståndet före 4798. Unterwallis räknade 40,000 invånare mer än Oberwallis; det oaktadt skulle Unterwallis erhålla blott 3 röster i representationen eller landrådet, Oberwallis deremot 7; och ändå skulle det förra lösa eller köpa sin ringa andel med en viss penningsumma, såsom ersättning för Oberwallis förlust af sin öfverherrliga rätt. I bårdnackadt försvar för, ,med Guds nåde ärfda rättigheter, äro de oberwalliska ätterna verkliga mönster. Oaktadt två tredjedelar af befolkningen talar franska eller åtminstone en med franskan beslägtad mundart, skulle likväl tyska språket åter uteslutande begagnas i det offentliga; med ett ord, man ville återställa tillståndet före 1798, ehuru under sken af förbättring. Redan då nödgades Unterwallis ombud att, för sin personliga säkerhet, lemna sessionssalen, likasom sedermera i Maj 1844. Då, liksom helt nyligen, sökte man bedraga utlandet, och medan man tog till vapen för återställandet af gamla företräden, proklamerade man officielt, vatt Obervwallis icke gjorde anspråk på några privilegier,. Ändtligen genom de främmande ministrarnes bemedling, förutan hvilken (såsom man i Tyskland icke nog känner, i Schweitz icke nog erkänner) tillbakaskridandet i Schweitz blifvit större än det blef, kom ändtligen författningen af den 42 Augusti 1813 till stånd, hvarigenom Oberwallis delades i sina gamla 7 zenter eiler kretsar, och Unterwallis med sin vida större befolkning i 6. Hvarje zent hade en stämma i landrådet, men biskopen fick ensam fyra, så att Unterwallis med sina 24 röster, emot Oberwallis tre och trettio, alltid blef i minoriteten. Men icke en gång de största företräden kunde tillfredsställa oberwalliserne. De förklarade, att de underkastade sig makten, men afgåfvo tillika en protest. Så gjorde äfven klerus. Man förbehöll sig att vid gynnande tillfälle återtaga det uppskjutna, och så långt har det kommit med upplysningen i våra dagar, att man ansett dem vara ett passande tillfälle. Detta är nyckeln till de sednaste rörelserna i Wallis och i många andra delar af Schweilz; man utdelar huggen så skickligt, att skulden faller på den parten, som får uppbära dem. Från 4843 började nu åter den gamla husbållningen i Oberwallis. År 48314 försökte unterwalliserne att tillvägabringa en reform i statsförfattningen, hvilket likväl med vapenmakt undertrycktes. Imedlertid hade missförhållandet blifvit allt för skriande; Unterwallis räknade 44, Oberwallis 29 tusen invånare, med den förut omtalda olika representationsrätten. Ändtligen 4838 erhöllo de deputerade från Unterwallis speciella fullmakter, att i landrådet yrka på en ändring af representationen. Pluraliteten af landrådet förklarade sig ense derom, och ett utskott nedsattes att bereda saken. Hvarje zent hade ett embud deruti. Sex ombud af de sju från Oberwallis förklarade att det sistnämnda vidblef 48435 års författning; men ombudet från zenten Sitten (Pion Sedunum) förenade sig med de sex unterwalliserne. De beslöto att ett konstitutionsråd skulle sammankallas och utarbetade ett utskott, som al detta skulle diskuteras. Imedlertid hade zenten Sitten, jemte tio kommuner af oberwallisiska zenten Siders, slutit sig till Unterwallis. Den 414 Januari 4839 sammanträdde ett konstitutionsråd, som nu representerade två tredjedelar af walliserne. Men rådets proklamationer och förhandlingar undanbhöllos folket i Oberwallis af auktoriteterne, och en hop osanningar utspriddes om detsamma. Den nya konstitutionen antogs af folket, men Oberwallis protesterade mot allt. De tyska exemplar af författningen, som ditsändes, skickades tillbaka och Oberwallis begärde af dåvarande förorten Zärich kommissarier från edsförbundet, hvilka ock afsändes; men alla deras bemödanden blefvo fruktlösa. Då beslöt landdagen att ett nytt konstitutionsråd skulle sam manträda, och att hvad de närvarande medlemmarne af detta beslöto, med enkel pluralitet, det skulle blifva gällande grundlag för hela Wallis. Den 3 Aug. var sålunda åter en ny konstitution färdig. Man hade gått till väga med den yttersta Aer mr