Aftonbladet – 6 oktober 1845, sida 3

i fråga åter om Min delaktighet i hans tidning ne-Ikar jag icke, att vi ofta samspråkat om dagens händelser; och att jag dervid oförställdt yttrat mina tänkesätt, som nu en gång, hvad jag icke ;kan hjelpa, råkat att betydligt divergera från Aftonbladets, äfvensom att jag emellanåt varit :i tillfälle att lemna samma person önskade ri mupplysningar. Vi fråga nu enhvar, huru stor skillnaden är, PIhvad redaktören af Den Konstitutionelle angår, om hvilken här är fråga, emellan Aftonbladets uppgift, att Hr Sandström varit stadd med honom i lifliga samtal, och Hr Sandströms eget yttrande att han ofta samspråkat med honom 3 om dagens händelsers? huruvida icke till och med den som ofta samspråkar med en annan om da-I gens händelser, och till honom oförställdt yttrar Isina tankar, äfven kan, utan all förnärmelse, säIgas intimt umgås med denne, om de än icke dua hvarandra eller den ene besöker den andre i hemmet; samt om således Aftonbladets uppgift i hänseende till Hr S. och Den Konstitutionelle kan kallas sanningslöst. Det kan det så myeket min-I dre, då Hr S. sjelf icke allenast icke yttrar ett ord Itill ogillande af den politiska och polemiska riktI ningen i Den Konst., hvartill A. B. hade gifvit honom. ett ampelt tillfälle, utan äfven sjelfmant tillägger, att han emellanåt varit i tillfälle att lemna Red. af Den Konst. önskade upplysningar, på :lsamma gång som ban talar om sitt divergerande från A. B:s åsigter,. Det måste då erfordras en stor I alvikelse från vanlig analogi efter logikens reglor, för att ej af Hr Sandströms egen förklaring I komma, icke till en vederläggning, men till en nästan fullkomlig bekräftelse på det, som i Aftonbladet framställdes såsom sannolikt, nemligen, att riktningen af de politiska och polemiska artiklarna i Den Konstitutionelle På den sista tiden i väsendtlig mån härledt sig från hans ,ofta samspråkande med redaktören, från yhans oförställdt yttrade ö!vertygelse,, från hans divergerande med Aftonbladets åsigter och ifrån de till redaktören emellanåt lemnade upplysningarnav, hvilket sammanlagdt, kortare, men visst icke oegentligt måtte kunna, i formen af en förmodan, framställas såsom råd och inflytelse, i synnerhet om man känner, att den politiska och polemiska tonen jemväl instämmer med den som man ganska väl muntligen kan få erfara från Hr Sandström , utan att derföre hvarken sjelf vara en lyssnare eller hålla sig sådana. Af de uppgifter, som Aftonbladet gjort, återstår således ingenting mera, som kan läggas oss till last, än den omständigheten, att Hr Sandström till stöd för nyssnämnde förmodan, äfven i afseende på Söndagsbladet, tillades en närmare bekantskap med Redaktören af detta blad. Herr Sandström citerar, att vi i den punkten skulle nämnt Hr Cramer, ehuru det står ordet Redaktörerne; upplyser, att han blott sett Hr Cramer ett par gånger och att denne blifvit af en bekant nyligen för. honom presenterad på gatan. Denna uppgift betvifla vi ej, men måste upprepa, att det ieke är någon hufvudsak. Frågan var, huruvida proklamationen i Söndagsbladet utgjorde en l: reminiscens af den ton; som Hr Sandström be-l! gagnat. Om nu äfven Hr Sandström ej närmare känt Hr Cramer, men redan för sex veckor sedan kommit i relation till Söndagsbladets för-! läggare, i anledning af beslaget på Söndagsbladet; : om man vidare lägger tillsammans, att Hr Sandström ännu har denna sak om händer, och såle-, des förmodligen någongång för dess skull träffar : Söndagsbladets förläggare, samt att Redaktionerne af Den Konstitutionelle och Söndagsbladet på ! så sätt haft ett visst sammanhang, att Redaktören ! af den förre, tillförene reguliert, och emellanåt än! da till sista tiden skrifvit i det sednare, likasom Hr Cramers signatur å andra sidan emellanåt synts uti Den Konstitutionelle; att också tonen i dessa två tidningar är fullkomligt likartad; när man, säga vi, lägger allt detta tillsammans, så har man en . ganska giltig anledning att våga framställa en en-c kel förmodan, utan några bifogade stränga omdömen, att Hr Sandströms samspråk, öfvertygelse och upplysningar kunna hafva gjort sig väg äfven till Söndagsbladet, och att således, jemväl i afseende på detta blad, hans råd och inflytelse kunnat hafva någon andel i riktningen af dess politiska och polemiska artiklar. Alla de förestående slutsatserna förminskas visserligen icke deraf att Hr Sandström öppet gillar t len taktik, som under riksdagen drefs af den s.! s. Rutberg-Strindlundska koalitionen. Sedan vi nu temligen tydligt visat, huruvida fc verr Sandström haft ringaste skäl till sitt yttande, att Aftonbladets förmodan varit sannings-d4 ös, eller huruvida en förnärmelse är begången ? lerigenom, att vi tillagt br Sandström sympatier, V vilka han sjelf erkänner, så anse vi likväl jännu ör en skyldighet att nämna ett ord om anledD ingen, hvarföre vi trott oss böra framkalla hr;. andströms förklaring. Vi respektera i allmänVv et anonymitetens helgd för författare så mycket ar om någon; men man skall genast inse, att medin: en Periodiska pressen hos oss är ett alldelesgs get förhållande, att medan trenne tidningar, nem-Sj: gen Aftonbladet, Dagligt Allehanda och Svenska rd finerva utgifvas af kände och namngifna persoja er, hvilka sjelfve allmänneligen anses svara, om ke för hvarje obetydlighet, åtminstone för helakq en Politiska rigtningen och toneni de respektive n) laden, så förläggas ett par andra tidningar, fö emligen Den Kanstitutionelle och Söndagsbladet !tic