Aftonbladet – 6 oktober 1845, sida 3

gruflig förnärmelse, om man endast någon gång sätter i fråga, att ställa dem sjelfve i dagen och fråga hvilka de äro. Af denna anledning, och då ryktet allmänt sagt, att hr Sandström på den sednare tiden haft sin hand i Den Konstitutionelle och Söndagsbladet, såsom ett slags spiritus rector, ha vi äfven velat genom artikeln i Fredagsbladet sätta honom i tillfälle att neka eller jaka dertill. Hade han nekat, och förklarat att Aftonbladet misstagit sig i sin förmodan äfven om en själsförvandtskap emellan hans åsigter och Den Konstitutionelles, samt derefter måhända ännu en annan person gjort samma förklaring, då hade sistnämnda tidning slutligen blifvit reducerad till den obetydliga dimensionen af den såsom redaktör allmänneligen uppgifne, f. d. handelsbetjenten Sjöbergs enskilda örgan. Man hade sedan kunnat spörja: hvad är f. d. handelsbetjenten Sjöberg — 1 fråga om kunskaper, eller karakter eller antecedentia, — och då hade tidningen blifvit ställd på sin rätta ståndpunkt. Nu deremot har hr Sandström ingalunda förnekat en viss öfverensstömmelse med och delaktighet i Den Konstitutionelles åsigter, och man kan således, på grund af hans eget medgilvande fråga: hvad vilja hr Sandström och den Konstitutionelle? Hvaraf kommer det att denna tidning, under föregifvande af politisk liberalism, oupphörligt och på ett så oförsynt sätt dagligen anfaller just dem som kämpa för de liberala åsigterna; att den skäller ned förläggaren af Allehanda, en tidning som likväl är långt mera liberalt sinnad än den Konstitutionelle, samt att den bär ett så brinnande hat till Aftonbladet, som likväl oaflåtligen kämpat för de demokratiska grundsatserna? Huru kommer det, att under tiden cajoleras icke sällan personer af det konservativa partiet på det ömmaste i samma tidning? Och ändtliger, bvad betyder under sådana förhållanden beskyllningen att Aftonbladet skulle förändrat grundsatser, framställd ifrån ett håll, der man visat sig så tvetydig i afseende på sina egna, att man till och med är urståndsatt att kunna uppgifva hvad man egentligen isyftar?