Aftonbladet – 6 oktober 1845, sida 3

2 MV j Et AMV BA VMA RR I UVULI kens kassor 475,190: 45. 7. Stiftelse hypotheke 1655,333: 46; i kassakreditiver 573,500; å diskont räkning utestående 3593,253: 36. Summa banko rd 2,297,278: 1. 7. Skulder: Utelöpande kreditsedlar 41,232,084: 32 -linnestående medel på uppoch afskrifningsräknin 37,850, öfverskjutande tillgångar 987,343: 47. 7 Summa banko rdr 2,297,278: 4. 7. Stora Kopparbergs läns: Tillgångar: Stiftelse hy potheker 438,200; i fastighets kreditiver 130 500; I bankens kassor 294,499: 7. S:a bko rdr 860,199: 7 I Skulder: Utelöpande kreditsedlar 701,085: 46; sald till ökad sedelemission 439,1443: 39. Summa bank rdr 860,199: 7. femtonde —— nn — — Vi anhålle att för några ögonblick få sys selsätta läsaren med en reklamation, som införde i Lördagsbladet af hr Theodor Sandström, mel I hvarvid den långt framskridna tiden på dagen di Jicke tillät oss att bifoga de nödiga anmärkningar som deraf påkallas. Om man behagar uppmärksamt genomläsa nämnde reklamation och jemnföra den med de rader i Fredagens Aftonblad på tredje sidan tredje spalten, hvaraf den är föranledd, så skall det utan tvifvel befinnas, att hr Sandström ingalunda oskickligt begagnat detta tillfälle, för att på läsaren åstadkomma det intrycket, att hr Sandström, en enskild individ, blifvit af Aftonbladet oförtient förnärmad till sin person genom nämnde artikel, samt att han deraf kunde hemta en rättmätig anledning till de höga och stolta ordalagen om en sanningslös, lömsk) och förhatlig, xuppgift ifrån Aftonbladets sida. Det torde då äfven vara förklarligt, om vi tillåte oss visa, att hr Sandström, för att gifva en sådan färg åt saken, utgått ifrån premisser, som gjort Aftonbladets artikel till något helt annat än hvad den verkligen innehöll. Se hör huru herr Sandström dervid går till väga. Han säger först, att artikeln till en början innehåller den uppgiften, att jag författat en ,viss närmare beskrifven uppsats i Söndagsbladet, och såsom ett bevis härför, att jag mycket umgåtts och visat mig på offentliga ställen tillsammans med denna tidnings redaktör hr Cramer. Den sista meningen, ifrån ordet bevis,, finnes till och med utsatt med citationstecken. Härigenom leder han sig sedermera lätt till den slutsatsen, att Aftonbladets syftning egentligen skulle varit att kasta en, serdeles i närvarande ögonblick påtaglig, skymf på hr Sandströms person, för det han umgicks med hr Cramer, en stund då dennes namn af en obehaglig anledning ådragit sig allmän uppmärksamhet. Det lärer böra erkännas, a!t det icke är utan vigt, att taga vara på uttrycken i denna mening. Jemföras de nu med Aftonbladets egen artikel, så erfar man deraf, att Aftonbladet hvarken börjat med någon uppgift, natt Hr Sandström författat proklamationen i Söndagsbladet, eller framställt något bevis derför, eller gjort det till någon hufvudsak, eller lagts tit. Sandström till last, att han skulle varit bekant specielt med Cramer, eller på detta ställe ens nämnt Cramers namn, ehuru det förekommer längre ned i artikeln. Aftonbladet har deremot vbörjat med att meddela den ifrågavarande proklamationen; det har derefter framställt likheten i skriftställeri och ton mellan denna artikel och några andra, som för flera år sedan flutit ur Hr Sandströms penna; det har sagt, att detta kunde vara ett misstag, som då lätt kunde upplysas, och således icke gjort någon uppgift, än mindre bestämdt sagt, att Hr Sandström skrifvit artikeln; det har ickeli framställt såsom bevis, för en sådan uppgift i serskildt, bekantskapen mellan honom och Hrl; Cramer, men väl nämnt att han skall intimt umgåtts med redaktörerne af Söndagsbladet och Den Konslitutionelle, såsom stöd för det sedan någon tidi: sängse ryktet, att den riktning, som dessa bådal( pblads politiska och polemiska artiklar på denjt sista tiden antagit, i väsendtlig mån skulle varal att tillskrifva Hr Sandströms råd och inflytelse.1 Nu lärer det redan medgifvas, att allt detta ij; 2) obetydlig mån afviker ifrån den tydning,s som Hr Sandström sökt gifva deråt, och att han, 1 ör att få Aftonbladets uppgift framställd såsom is l en lömsk och sanningslös förnärmelse, råkat ciera oriktigt i icke mindre än fyra serskilda om;tändigheter.