Aftonbladet – 4 oktober 1845, sida 2

— Red. har blifvit anmodad att förskaffa ofentlighet åt ett förslag till förbättring i allmogeandervisningen, medelst en förbättring i skollärarenas bildning oen ställning i samhället. Detta har hed. med nöje gjort, emedan Red. gillar både wivadtankan till undervisningens förbättring gew0m förbättring af lärarepersonalen och äfven det reslagna medlet dertill eller denna personals örening Ull inbördes bistånd och arbete för det semensamma ändamålet. Det af ins. föreslagna eglementet för en dylik förening innefattar deremot åtskilligt, på hvars ändamålsenlighet man med fog kan tvifia; det oaktadt har Red. icke velat hålla detta förslag tillbaka, emedan det allid är ett steg mer, att hafva uppgilvit ett, om in ofullkomiigt förslag till en ides utförande, än att framställa den naken och lemna den åt sitt ide i afseende på sättet för verkställigheten. Ins. börjar sin framställning som följer: Mycket har i sednare tider bäde vid riksdagarne — synnerligast de två sista — och i tidningarne alats och skrifvits för folkskolorna; men i Ins. tanka iterstår ganska mycket ännu angående tillbildande :f skollärere, utom hvars skicklighet och nit i tjenten ändamålet med folkskolorna: det uppväxande olkets upplysnivg och bildning icke vinnes. Visserligen är ett ganska nyttigt steg dertill taget medelst den nya skolstadgan och stiftandet af seminarierna, hvilka sednare väl kunna utexaminera skickliga skolarekandidater; men också dermed sluta sin verkning på dessa. Icke sällan händer, med somliga sådane kandidater, att då de tagit sin examen och erhållit en skola att, på egen hand förestå, skötes denna blott för bergningens skull, utan att läraren vidare tänker på sina kunskaper eller på tillväxt i skicklighet, för att derigenom blifva allt mer och mer nyttig i sitt vigtiga kall; och om en kort tid återstår nästan ingenting af det Ran på seminarium inhämtat, mer än betyget. Ins. känner beklagligtvis sådana. För att, åtminstone till någon del afbjelpa detta, föreslår ins. bildandet af skolmästareföreningar, hvilka irligen skulle hafva sammanträde, då åtminstone yngre skol:ärare och sådane, som ej bodde för långt från seminarium, kunde samlas för att undergå en lämplig repetitionsexamen, uppmuntra hvarandra, gifva hvarandra nyttiga råd, uppgöra förslag till nya förbättringar inom sin gemensamma verkningskrets, samt oenom skriftliga afhandlingar öfver förut uppgifna imnen visst sig hafva upparbetat sina å seminarium inhemtade kunskaper, m. m. Det torde ock hända, att andra högre och för saken nitälskande män icke uraktlåta att bivista sammanträden, samt att gifva sina mogna råd. Nyttan häraf torde blifva mera än man pä förhand kunde föreställa sig. Först då, när skollärarne å en sann och ädel bildning, skola fotkskolorna uppylla sina ändamål. En annan sak förtjenar ock att bebjertas. Något borde företagas för underbåll af attiga skolmästareenkor och barn, hvilka icke såsom ilockareenkor hafva nådår att trygga sig Vid, och nerendels lemnas i fattigdom, emedan skolläraren ör sin skola icke har så stora inkomster, att han a se Rn