Aftonbladet – 3 oktober 1845, sida 3

a (Insändt.) ERIK SAMUEL ÖDMANN, född d. 27 Okt. 1786, död d. 17 Sept. 1845. Stod i mannmaålderas och kraftens blomma, Lik en rotfast ek, som på klippans malmgrund Bjuder stormen väldiga grenars famntag, Hen, som vi sörja! Mången il, af mulnande skjar kastad, H kakat hjessan, men aldrig böjt den; Lugn, oku!vad, stod han och täljde Se3rar, Väntade flera. Stark i viljan, pröfvad i mogna rådslut, Sökte han ej länge sin plats i striden, Flärdens tomma hugskott och dagens dockspel ktande ringa. Ailvarsam, men alltid det bättres kämpe, Stod han luga på näset af tvänne tider, Olörörad, huru än böljan stinkte Skum mot hans panna,