Aftonbladet – 3 oktober 1845, sida 3

Jarutiar, nvuka DUYGtL ur cr Theodor Canastroms penna, och på sin tid voro att läsa i en tidning, som utkom i slutet af året 4838 och början af år 2859, med namnet Stockholmsbladet. .IDet är möjligt att detta kan vara ett misstag, -Joch det kan då lätt upplysas; men om man till den förvånande likheten i ton och stil ligger den omständigheten, att Hr Sandström på den sednare tiden mycket umgåtts och wisat sig på offentliga platser tillsammans med Redaktörerne af Den Konstiltutionelle och Söndagsbladet, samt med dem varit stadd i lifliga samtal, så måste det medgifras, alt en stor sannolikhet finnes för denna förmodan, den vi anföra, icke såsom någon anmärkunng, utan endast såsom ett för allI mänheten intressant ylterligare stöd för det reI dan förut sedan någon tid gängse ryktet, att den I riktning, som nämnde båda blads politiska och polemiska artiklar på den sista tiden antagit, i väsendtlig mån skulle vara att tillskrifva Hr Sandströms råd och inflytelse; en tanka, hvilken till någon del möjligen äfven hemtas dels deraf, att Ihvarken Hr Cramer, som för öfrigt skrifvit Söndagsbladet, eller förre bandelsbokhållaren Sjöberg, Isom lärer vara hufvudredaktören i Den Konstitutionelle, varit för egen räkning kända såsom nåjera politiei, dels också deraf, att Den Konstitutionelle under riksdagen utgjorde en organ för den Rutberg-Strindlundska koalitionen i Bondeståndet, som ansågs till en stor del vara tillvägabragt geinom Hr andström, hvilken var kanslist eller notarie i Ständet under sistlidne riksdag. Såsom sagdt är, ellt detta anföres icke nu till klander, utan endast såsom något i historiskt hänseende intressant att få hbekräftadt eller vederlagdt, emedan det skulle lemna nyckeln till åtskilligt af den sednare tidens polemik; och i anseende tll hr Sandströms ofta, och någongång till och med af honom :sjelf, omnämnda öppenhet, äro vi förvissade, att han icke ens torde bestrida, att förhållandet verkligen är sådant, som vi här gissat. Hvad åter specielt den ofvan citerade proklamationen beträffar, så vilja vi ej uppehålla oss vid, att den innefattar en orättvis beskyllning met Aftonbladet, enär det icke ännu existerat, alt någon, sem vändt sig till denna tidning med anmärkningar mot polisen, blifvit afvisad när .dess anmärkningar varit befogade och bevis för angivelserna kunnat presteras, samt det för öfrigt är mer än väl bekant, . att Aftonbladet snarare, fastän lika orättvist, varit beskylldt ätt taga för mycket parti emot polisen än för densamma, och den sednare tillvilelsen egentligen endast är ett uppkok på ett gammalt konstgrepp, som redan för 8 eller 9 år sedan i Tidningen Freja försöks tes, för alt göra Aftonbladets oväld misstänkt hos publiken. ; Vigtigare och mera anmärkningsvärd är deremot en annan omständighet i samma proklamaton, nemligen att man genom sjelfva det öfver-! driina och tillika obestämda i dylika fraser mot-i verkar det förmodligen åsyftade ändamålet, att åstadkomma en förbättring 1 handhafvandet af hufvudstadens polis, och derjemte ådagalögger sig vara oförmögen att kunna i detalj upp-j gifva hvaruti bristerna förnämligast bestå. Alt I: sådana brister finnas är onekligt; och vi kunnel med skäl fråga, om det icke är förnämligast Aftonbladet, som faktiskt gjort dessa till föremål för publikens uppmärksarahet Där giltig anledning dertill förekommit; ja! man kan utan öfverdrift säga, att polisen isitt närvarande skick, sådant det befinnes och fortfarit sedan många år tillbaka, il, jemförelse med andra hufvudstäders, i vissa afseenden är under all kritik, betraktad såsom en ordningsanstalt eller såsom en gren af lagskipninsen. Vi tro oss till och med veta, att denna ölvertygelse till en viss grad är rådande hos polisstyrelsen sjelf, och att br polismästaren Bergman ämnar utarbeta ett förslag till åtskiliga betydande förändringar; en annan fråga äri!b pm dessa komma att afbjelpa de, som rörer p sjelfva andan eller de egeatliga, att wvi så må säga, karaktersbristerna i denna anstalt, och is vilka mindre härröra of det reglementariska, r in al förfarandet i åtskilliga, OM än något för-k Y , land nildrade, dåliga polistraditioner ända från den utljesparriska och Wannqvistska tiden. Imedler-7 id, om skriftställaren i Söndagsbladet, hvilken!N lenne än må vara, ville gagna det allmänna, såc kulle han i vår tanka, i stället att endast rasav ned stora ord i, och fradgan OM Munnen, hvilket ndast väcker förbittring, hafva sjelf framlagt iP n lugn undersökning hvaruti de hufvudsakliga E elen bestå, samt uppgifvit medlen till deras af-Y jelpande. Då detta imedlertid icke skett, så pivar Aftonbladet, att innan korrt försöka en såån utredning, oen det skall då visa sig, på hvilendera vägen man bättre kommer till målet,fu ningen genom blott dylika utrop, som i denri rägsvarande proklamationen, eller genom fram-d ragande af sakförhållanden, utan bitterhet, ej Ener m då a (Insändt.) Ifu ERIK SAMUEL ODMANN.