Aftonbladet – 3 oktober 1845, sida 3

Äfven honom gisslade tadlets bräpning — Strängt han tydde sanningens bud på jorden, Vägde mindre menniskogunst, än äran Uti sin vågskål. Dock — en hvar, som såg i hans hjerta neder, Såg det rika guldstreck, der fanns af kärlek, Såg, hur blicken brann för det rättas seger, Offrade vördnad. Lade dit ock vänskapen dyra håfvor, Sträckte honom trofast sin hand i svaliet Utaf skarpa fosterlandsstrider eller Meningars drabbning. Segerstark och hoppfull, uti sin boning, Som en forntids vis i beslut och handling, Stod han nyss och såg, huru banan långsamt Sänktes mot vester. Kom så döden plötsligt och bjöd på holmgång, Kastar för orädd blick utmanande handske; Striden blef ej lång — i den bardaleken Stupade hbjelten. Nu han sofver! Gäldad är mannakraften, Ett förgängligt lån, till de högre makter, Gäldad lifvets dyrbara rätt, ej fruktös Lemnad åt honom. Sof i frid! — När ljuset sin seger firar, Folken uti jublande frihet famnas, Ljusets vän och frihetens, ifrån stjernor Ser du triumphen!