Aftonbladet – 30 september 1845, sida 2

förvaltningen. Allt visade en förfallen stat: vördnaden för konungamakten hade försvunnit för anarki och en gränslös makt hos enskilda: friheten var förbytt i sjelfsvåld: passande lagar voro ännu icke påtänkta: rättvisan skipades genom envige eller underverk, och anstalterna till statens uppkomst måste stå tillbaka för klosterbyggnader och missförstådd andakt. Under sådana tider föddes Birger, och danades bans hjerta och snille till den fullkomlighet, hvaraf fäderneslandet skulle skörda de lyckhgaste frukter. Han var son af Magnus Månesköld på Bjelbo i Östergöthland, af Folkungaätten, och Ingrid Ylfva, en mycket väldig och beryktad husfru på den tiden. Om hans barndom berättar historien intet. Först under striden mellan Erik Läspe och Knut den långe (1229—412534) förekommer han såsom medhållare af konung Erik, hvilken snart efter lugnets återställande skänkte honom sin syster, prinsessan Ingeborg, till gemål Likväl kom Birger ej ännu till någon betydande makt, ty enligt förlikningen med Knuts part nödgades Erik upptaga Knuts Jarl, Ulf Fasi, til sin Jarl, och denne var en så sjelfrådande man att alla måste böja sig efter honom. Under denna tid blef Läbeck af Danmark: konung både belägrad till lands och äfven til spärrad till sjös sålunda, att starka jernkedjo: spändes tvert öfver Trawe-floderi, i den afsigt at staden skulle uthungras. Birger, hvilken blifvi skickad till Läbecks undsättning, underrättad on fiendens anstalter, låter med skarpa jern besl framstammarna på några starka fartyg, och skyn dar, tillräckligt försedd med lifsmedel, till staden En stark och gynnande vind uppblåser, och mer strykande fart styr han mot jernkedjorna, som a den starka stöten springa af. Staden blir sålund: räddad, och danska konungen, bedragen i sin ut räkning, uppbäfver belägringen. Läibeckarne be viljade sedermera af tacksamhet svenskarna mång: handelsfriheter. Efter Ulf Fasis, Eriks Jarls död (1248), ble Birger framför flere medtäflare utnämnd till Jarl