Aftonbladet – 30 september 1845, sida 2

nöjd; hvartill i synnerhet de olidliga förföljelserna mot tryckfriheten gifva en liflig anledning. Potatessjukdomen fortfar att utbreda sig; man har i hertigdömena försökt att aftaga och bränna potateskålens topp samt beströ potateslanden med kalk; men verkan deraf hade ej ännu kunnat visa sig. Deremot synes man ej ännu på något ställe hafva försökt det ifrån Rhentrakterna gifna rådet, att harfva upp eller hacka upp jorden ikring stånden, för att skaffa frukten tillgång på luft. Improvisatören Giustiniani förvånar nu Köpenhamnsboarna med sin vackra talang. Han icke endast improviserar på italienska öfver för tillfället uppgifna ämnen, utan han nedskrifver äfven på latinsk hexameter sina improvisationer. Improvisationen sker dels medelst deklamation, dels medelst sång och ackompagnement af pianoforte. Den 23 dennes kom Jenny Lind till Köpenbamn med ångfartyget Christian VIII, från Kiel. — mme———E — Angående det mycket omtalade de Flonska arfvet, hvarom sammankomst nyligen blifvit hållen i Norrköping, förekommer följande berättelse i Östgötha-Correspondenten för den 24 dennes: Som läsaren redan har sig bekant, var, genom annons i Aftonbladet för den 3 sistl. Scpt., ett sammanträde med de Thierryska, arfvingarne utsatt till i måndags, den 22 dennes, på stadshuset i Norrköping. Dervid tillstädeskommo omkring 20 pretendenter, från åtskilliga trakter af Östergöthland. Hufvudpersonen, hr Carl Gustaf de Flon, som utfärdat annonsen i Aftonbladet och sålunda föranledt sammanträdet, tillkännagaf ungefärligen följande: Att hans far, som dog 41817, före sin död berättat, att han ägde en slägtinge vid namn Jean Thierry, som bosatt sig i Venedig och derstädes skulle hafva förvärfvat sig en ofantlig förmögenhet, hvilken borde i ren arfföljd tillfalla honom, och i händelse af hans frånfälle sonen — eller den nu lefvande de Flon. Vid närmare betraktande af frågan befanns likväl, att J. Thierry, född 1690, redan dödt 1766 — således 31 år före C. G. de Flons fader och på tillfrågan, hvarföre icke fadren redan under sin lifstid gått i författning om att bevaka arfvet — kunde sonen ej uppgifva några giltiga skäl. Redan häraf blir man böjd antaga — det hela denna arfsfråga endast är en chimere. Vidare uppgaf C. G. de Flon, att en artikel, öfversatt från något fransyskt blad och införd i Aftonbladet för 14833 i Juni eller Juli månader icke endast erinrat honom om fadrens utsago, utan äfven förmått honom att vidtaga åtskilliga mått och steg, för bevakandet af sina arfanspråk. I artikeln skulle nämligen just ifrågavarande arf noteras såsom då till största delen befintligt i Paris — dels på packhuset derstädes, dels i byggnader, skepp m. m., tillsammans öfverstigande hela vår svenska banks sedelstock; och utan att det ännu fanns utsatt hvilken eller hvilka det enorma kapital tillhörde, alldenstund rättegång derom förmentes vara anhängig. De mått och steg hr C. G. de Flon vidtog voro följande: För det första skref han till en jurist vid namn Gabar (?), i Paris och hvarpå denne genast svarade, att arfvet väl torde finnas, men att den testamentariska dispositionen först borde lösas, innan något vidare kunde åtgöras, samt att lösen af denna handling kostade 300 francs, hvilka sålunda Gabar anmodade de Flon att skyndsamt ombestyra. På det andra de Flonska brefvet — svarade aldrig Gabar, i följe hvaraf de Flon vände sig till en annan person, som upplyste att Gabar väl var en jurist, men i synnerligt dåliga och klena omständigheter, och helt nyligen, i följd af vidriga öden, sökt afhända sig lifvet. Häraf blir det troligt, att Gabar — endast afsett att på den lättrogne svenskens bekostnad tillskansa sig de ifrågavarande 300 francs, så mycket mera, som man ej gerna kan antaga, att lösen af den förenämnde testamentariska dispositionen kunde stiga till besagde summa. Slutligen uppgaf de Flon, att han under den 3 dennes skrifvit till svenske ministern i Paris, excellencen grefve Löwenhjelm, med anhållan om upplysning — huruvida arfvet verkligen finnes eller ej, men hvarpå svar ännu ej hunnit ankomma. Utan att likväl behöfva afvakta det, torde man dock kunna förutse dess blifvande innehåll, alldenstund man vid sammanträdet visste berätta, att H. E. frih. Gylienhaal redan skall hafva förfrågat sig derom hos H.E. grefve Löwenhjelm, då han lärer hafva upplyst — att man i Paris icke visste det ringaste om hela sa ken. Imedlertid beslöto de vid sammanträdet tillstädesvarande, att genom köpmanna-relationer på Venedig söka förskaffa sig underrättelse om — ens någon kapitalist Jean Thierry funnits derstädes mellan åren 1690 och 4766. Det är åtminstone att börja — på början. Vid sammanträdet syntes man eljest Ikomma temligen allmänt öfverens om, att, i händelse lyerkligen något arf varit att bekomma, detsamma llätteligen kunnat ha blifvit förskingradt under de hvälfningar, som franska revolutionen framkallade. Nägon yttrade slutligen äfven den supposition, och det synbarligen på fullt allvar, att också jesuiterne möjligtlvis kunnat lägga händer derpå. I det hela syntes Idet äfven icke olikt, som om hela frågan endast