RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Sistl. Fredag förekom uti Den Konstitutionell en skarp och som det då tycktes välförtjent anmärk ning emot polisen för det behandlingssätt en perso! der mäst undergå. Det sades neml. att en persol som för sitt skriftställeri i en tidning står till polise; i ett spändt förhållande, blifvit häromdagen uppkal lad, på grund deraf, att en piga, som begärdt att f ett barn poliseradt till viss ort och ställe, kommi att nämna bemälde persons namn säsom barnets fa der, och att polismästaren genast låtit uppkalla per sonen, att förhöret fortfarit tre dagar, att den upp kallade dessa dagar måst vänta i yttre rummet frå! kl. 414 till 3, och att, då han, för att undgå sitt åer bland hamnbusar och dylika, gått in i det sg. k archivrummet, som städse varit upplåtet ät s. k bättre rättegångssökande, så hade han af registrator! blifvit två gånger derifrån utkörd. Härvid erinrade äfven, att redan i anseende till sjelfva målets civil natur polisen dermed platt intet hade att skaffa Uti sista numret af en tidning med titeln Söndags bladet, förekommer äfven enahanda anmärkningar och man kan deraf se, att den uppkallade persone lärer vara samme person som skrifver Söndagsbladet Dessa omständigheter förekomma ganska anmärk ningsvärda, men efter närmare inhemtade underrät telser har saken fått ett betydligt förändradt utseende En insändare i Dagbladet upplyser nemligen i dag såsom förklaring öfver orsaken hvarföre den om nämnda personen blifvit utvisad från arkivrummet att denne, hvars namn är Cramår, och i sednare tic antagit detta namn, men tillförne hetat Palmlund för några år sedan, då han varit antagen säsom bok. förare hos ett skräddarebolag härstädes, varit ankla. gad och häktad för hustjufnad medelst förskingring af en betydlig mängd kläden och andra varor, mer att den saken slutligen fallit på grund deraf, att skräddarne fått ersättning af Palmlunds slägtingar, i följd hvaraf Palmlund åter blifvit satt på fri fot; en åtgärd, som likväl gifvit justitiekanslern anledning att infordra protokolierna i målet. Vid tillfället, då Palmlund eller Cramer nu sednast inkommit i arkifrummet, säges det, att någon, som känt igen Cramår, fästat registratorns uppmärksamhet på hans mindre goda frejd, i följd hvaraf han icke kunde räknas bland bättre rättsökande, och att detta varit orsaken till hans utvisande. Med sjelfva målet förhåller sig ungefärligen på följande sätt: Ogifta qvinspersonen Sophia Charlotta Sjöblom hade infunnit sig i poliskammaren, med en anmälan af t. f. direktören vid Allmänna Barnbördshuset, doktor Elliot, att Sjöblom å barnbördshuset framfödt ett flickobarn, till hvars vård och underhåll hon saknade utväg; hvadan Sjöblom anhöll att hennes barn måtte bhfya intaget å Allmänna Barnhuset. Uti en Kongl. skrifvelse af den 27 Febr. 1830, till Öfverståthållaren, är — jemte föreskrift, att om, vid utskrifning från barnbördshuset af en i fattigdom stadd barnaföderska, anledning sig visar att hon saknar utväg förskaffa sig amtjenst eller annan utväg till sitt och barnets försörjande, bör föreståndaren vid barnbördshuset genast derom göra anmälan hos Öfverståthållaren — förordnadt, att Öfverståthållaren, pefter det omständigheterna blifvit undersökta och pbestyrkla, eger att foga anstalt om barnets intagande å Allmänna barnhuset. På grund af denna Kgl. skrifvelse hafva, alltsedan nämnde skrifvelse utfärdades, de qvinnor, som begärt få sina barn intagna å barnhuset, blifvit uti poliskammaren tillfrågade hvem som vore barnfader; och då denne blifvit uppgifven, har han blifvit kallad för att höras, om han medgåfve det angifna förhållandet och ville draga försorg om sitt barn. Det lär också icke vara utan exempel, att en fader af pligtkänsla funnit sig föranlåten att ingå härpå. Den 49 i denna månad inlemnades qvinspersonen Sjöbloms anmälan. Påföljande dag var Cramer eller Palmlund, hvilken af Sjöblom, på tillfrågan, uppgifvits såsom fåder till hennes barn, uppkallad. Men som han nekade, och på det omständigheterna måtte blifva undersökta och bestyrkta (enligt den K. skrifvelsens föreskrift) uppsköts målet för Sjöbloms förra matmoders hörande. Denna skulle nemligen, efter S:s förmenande, kunna meddela några upplysningar om barnfadren, hvilkas framdragande utan tvifvel troddes kunna föra barnets uppgifne far på bättre tankar. Som det åberopade vittnet icke infann sig på första kallelsen till d. 22 dennes, blef målet uppskjutet till dagen derpä, då vittnet tillstädeskom, men hade ej särdeles att förtälja; hvarpå Sjöblom erhöll en hänvisning till barnhusdirektionen, och för öfrigt blef hänvist att till vederbörlig domstol instämma Cramåer-Palmlund, om bon dertill funne sig befogad. Det var i egenskap så väl af medlem uti barnhusdirektionen, som af polismästare, tit. Bergman lärer ansett sig pligtig och berättigad till förhörs anställande med den uppgifne barnfadren, hvarom allt denne, och vid sin anmärkning emot poliskammarens behörighet att på sätt som skett behandla målet, blef upplyst. Det får väl medgifvas, att herr polismästaren måhända gått utöfyer gränsen för sin embetsbefattning, icke då han först låtit kalla Cramer, men då han, sedan denne nekat för angifvelsen, uppskjutit saken för att fortsätta förhör i ett mål som är af civil natur; men i alla fall hade kanske både Söndagsbladet ————— ör ar