Aftonbladet – 27 september 1845, sida 2

i forntiden skulle blifvit begagnade såsom egentlig byggnadsgrund. Men Strabo underrättar oss 10) att Ravenna var heläget i ett träsk, och ofta öfversvämmadt: att det var öfverallt genomskuret af kanaler, och att dess byggnader voro palla af trä sammanfogade,, d. ä. trähus. Man finner således lätt att pålarne och stolparne på detta ställe ej höra till den kategori, hvarom fråga nu är. Icke förr än öfver tusende iår efter dessa författares lefnad, och vid en tid då byggnadskonsten, efter en djup slummer af århundraden, reste sig åler upp att visa sig i full prakt, men saknade på sin pya bana änru erfarenhet, var det som man förtrodde sig åt pålning tll grund för stenhusbyggnader. Sjuhundrade år hade förlupit, sedan A4quilejas innevånare, jagade af Attila, tagit sin tillflykt i hafvet, och i Lagunerne anlagt en ny stad; och ännu var dena stad, lksom fordom Ravenna, af trä och på pålar. Men vid början af 49:te århundradet, flere gårger ödelagd af brand, nu öfverfull af Orientens eröfrade skatter, var tiden sluteligen inne för ,Venezia dominanter, som visade sig i en annan gestalt, och som reste de palatser, hvilka ännu smycka det Adriatiska hafvets åldriga krona. Då tusental af byggnader här hastigt måste upp, såsom genom troilslag, från brädden af de kanaler, hvilka voro stadens enda transportvägar, var det brist på tid, brist på rum, och kanske öfverflöd af gammal vana, som hindrade att nog betänka följderna för framtiden af trä-grund för stenmassor: och man byggde nu ofta, såsom förr skett med trähus, — på pålar. Några århundraden sednare var det ännu samma trollstaf, af hopade rikedomar, som framkallade det stolta Amsterdam ur en vattenspegel. Å båda dessa orter voro berg alltför aflägse, för att lemna stenblock till grundläggning: kanske ock bridskan tvingade att tillgripa det lätt anskaffade och snart färdiga pålverket; men ingenstädes har derföte en grund på pålar kunnat anses annorlunda än såsom en nödhjelp, eller ett på längre eller kortare tid taget tills vidare. Också insåg man snart i Venezia, der det icke var långt till exemplen af forntidens allvarsamma verk, det bristfälliga i densa byggnadsart; och, i mån som erfarenhet inträdde, återvände man der, såsom wi redan sett, till de gamles grundläggningssält. Scamozzi, som vid slutet af 46:de årbundradet ledde de betydligaste byggnaderna i denna stad, säger i sin Architectura universale: Non si pud lodare Popinione di coloro, che usano di far le fondamente sopra le palificate delle fabriche di qualehe importanza qui in Venetia 44) Och ändock var, efter samme författares uppgifter, pålningsdjupet derstädes icke större än 8, 10, 42 till 14 fot. Le Procuratie Nuove, soma äro af Venezias största byggnader och Scamczzis verk, hafva 88 fots höjd. De äro grundlagda på romerska viset och stå ännu orubbade, då deremot mindre husisamma stad, men på pålar, äro der som annorstädes brutna åt alla håll. För Amsterdam saknar Ins. precisa uppgifter på pålningsdjupet. Efter hvad redan nämndt än, angifves det, såsom prof på den största ytterlighet, att man der på sina ställen nödgats gå ända till 18 alnars djup; men en mängd quaier och torg, äfvensom mindre hus äro der byggde på pålar, och alldeles otvifvelaktigt är det, att man icke! valt att lägga de stora byggnaderne der, hvarest nämnde djup funnits. Båda dessa städer hade sitt läge i hafvet att lacka för sin rikedom. Omätliga summor hafva på båda ställena blifvit utgifna för att kunna bygga hus för handelns skull. Handeln betalde der sålane vattenbyggnader, och dessa bottentöst rike unde också skatta mycket till fåfängan ati hafva byggt der, som iugen botten var. Det kunde passa lem, hvad hos oss i Stockholm ohjelpligt skulle plifva en galenskap. Och huru hafva de icke skattat? Blondel i sin Cours darchitecture eivile, Tom. V., p. 240, berättar, att, under hans vistelse i imsterdam år 4769, en utaf stadsportarne, som var bygd på pilar, för mer än 4100 år sedan, amlade, småningom undergräfd af vattensilningar. Samme författare anför dessutom, p. 244, att i rankrike tre bryggor af sten, uppförde sedan stt sekel, den sista ett verk af den namnkunniga 10) IV Bok. 2 Kap. 4) Man kan ej prisa deras omdöme, som här i Vene7zija hroka att nå nåälvari liägocva orund fär hyco