Aftonbladet – 26 september 1845, sida 3

OO RR AE rr — .2 SARREREEACEA RKEAEPRETOATAE — I sjelf sagt mig; han bar upprepat det hundra gån 2er. Hr de la Fare afskyr mig, har han sagt och jag återger honom hat för hat; men jag högaktar hans ärliga och pålitliga karakter. Hans blotta närvaro vore tillräcklig för att sanktionera hofvets propositioner. ij — Hofvet må välja en annan man; jag följer er aldrig till Mirabeau. — I det fallet, sade Vorbelles, är allt förloradt.7 Jag har då intet annat att göra, än att skrifva till Versailles och inberätta både ert och Mirabeaus afslag. — Ja, skri!! sade konsuln kallt. — Men, min morbror, återtog Rudolf enträset. Betänk först väl alla de olyckor, som er oböjlighet kan förorsaka. Det är på er all: anklagelser af hofvets och thronens vänner skols iterfalla. Vid hvarje slag, som af Mirabeau föres mot vår gamla samhällsbyggnad, skall man ropa: Om markis de la Fare hade velat; om ban bade haft den själsstorheten, att för det allmänna bästa uppoffra sin enskilda ovilja, så skulle Mirabeau nu vara med oss, i stället alt vara emot 0s5p. Från alla båll skall ett obilligt tadel och ett Obarmhertigt förtal höras, angående er; och Di skall kanhända lefva länge nog, för att se de monumenter krossade, bvilka ni kunnat upper hålla. Då torde ni, ehuru för sent, ångra edra joma skrupler, edert visserligen grundade, men för det allmänna skadliga, hat. Er ånger skall dock vara onytlig; den skall endast tjena till att försänka er höga ålderdom i en bitter och smärtande saknad, i en till ingenting gagnande förtviflan. Efter denna effektrika period, öfver hvilken