Aftonbladet – 20 september 1845, sida 3

hågra veckor sedan hade hans husbonde yttrat någon misstanka emot Jansson; i anledning hvaraf denne stämt husbonden. Hustru Eklund föreger att hon saknar allkunskap om stölden. Föregående natten hade qvinspersonen Olsdotter varit uppe litet emellanåt och jämrat sig för tandvärk. Ingenting annat hade passerat. Det är orätt, sade Eklund gråtande, att jag skall bli inblandad i det här, som ej vet någon smul. Hon bedyrade att hon ej med sin fot varit i hr R:s vind eller vindskontor. Olsdotter nekade likaledes. På fråga huru de stulna linnepersedlarne kunnat komma i ämbaret, der Olsdotters förkläde äfven funnits, svarade hon, att hon ej visste huru de kommit dit. Förklädet vore ej hennes. — Söta Marie, neka inte, förklädet är ju ditt, yttrade hustru Eklund härvid; men Olsdotter blef vid hvad hon sagt. Söderberg påstod att han ej varit der i huset om natten, emedan han numera bodde på ett annat ställe. På morgonen hade han ditkommit på besök. Granqvist uppgaf om sig enahanda förhållande. Han hade kommit till Eklunds, för att taga mått af madamen till känger. Dalin förklarade att han ofta gätt till Eklunds, för att helsa på Maria Olsdotter, med hvilken han aldrig funnit något ondt. Han försäkrade att han vore helt och hållet oskyldig i det ifrågavarande målet och bad bevekligt att slippa all inblandning deruti. Polisbetjeningen uppgaf att Granqvist öfvergifvit sin hustru och att hans täta besök hos Maria Olsdotter väckt Dalins svartsjuka. — Dalin skall vara Olsdotters fästman,, sades det. — Nej, jag ber, inföll Olsdotter. Målet blef uppskjutet, för visitations anställande hos Söderberg, Granqvist och Dalin. Alla de tilltalade skulle imedlertid hållas häktade. — Klagan och suck för en qvinnas skull. Någon dag i förra veckan ingaf en fanjunkare vid namn M. till poliskammaren en skrift, hvari han till laga näpst anmälde den skymfliga och olagliga behandling, som polisuppsyningsmannen Lambert skulle hafva tillåtit sig emot M:s piga, Johanna Maria Stenström, och hvilken skymf uppgafs hafva bestått deruti, att Lambert en dag i slutet af förra månaden gjort besök i fanjunkaren M:s förhyrda lägenhet uti Gåsgränd, och der bemött pigan Stenström med otidigheter och sanningslösa tillmälen, samt ålagt henne att för läkarebesigtnings undergående påföljande dag infinna sig i polisen, hvilket åläggande Stenström, som visste sig ej vara sjuk, trott sig icke behöfva efterkomma; hvadan Lambert, vid ett hos henne förnyadt besök några dagar derefter, befallt Stenström att följa honom till doktorn — hyarom icke, hotade han att sätta henne i häkte och vidare på korrektionsinrättningen —; och då L. gått ut i förstugan att efter utsago tillkalla vakt, hade Stenström i förskräckelsen tagit sin reträtt genom fönstret och sålunda undkommit Lamberts förföljelse. Ånnu en gång hade Lambert återkommit, och äfven då i plumpa och otidiga ordalag gifvit tillkänna det förutnämnda ändamålet med sitt besök; men fanjunkaren M-, som dervid närvarit, hade förklarat hans tilltag lika obehörigt som brottsligt, hvarpå Lambert aflägsnat sig, dock med hotelse att ej afstå från sitt påbörjade förehafvande. Det var för att sätta en gräns för denna, husfriden och enskilda säkerheten störande framfart, som M. funnit sig föranlåten att anmäla saken och yrka Lamberts skiljande från tjensten. I klagoskriften förekom till slut följande strof: Om Stenströms förhällande fordom icke varit oklandradt, bör hennes bättring och välförhällande nu förr lända benne till heder än nesa, och initiativet till den öfverklagade behandlingen icke få hemtas af det framfarnan. Uppsyningsmannen Lambert, hörd öfver angifvelsen, förklarade, att Johanna Stenström, på sätt fanjunkaren i sin skrift antydt, tillförene varit känd för ett klandervärdt uppförande, samt för stöld afstraffats med vatten och bröd och derefter varit insatt å korrektionshus; att Stenström vore boende i ett hus vid Gåsgränd, hvaremot hennes husbonde hade sitt hemvist vid Prestgatan; att Stenström nyligen emottagit vesök af ett annat f. d. korrektionshjon, hvilket anetts misstänkt; och att herrar esomoftast om nätteria bultade på port och luckor till Stenströms botad, för att blifva insläppta till den liderliga qvin1an, som skulle vara boende der. Denna sista upp-) ift vitsordades af traktens gevaldiger, Hammarqvist, vilken upplyste att nattron för i grannskapet boen-: je personer på nämnde sätt ofta blifvit störd, och : tt Lambert hos gevaldigern förfrågat sig, innan han ! esökte Stenström för att göra sig underrättad om ! ennes försvar och helsotillstånd. Vid dessa besök !! ade Lambert varit åtföljd af polisuppsyningsmannen Iern, hvilket denne jemväl bekräftade. Då Lamj ert skulle kalla Stenström till inställelse i polisen, : 4 I l f ; ade hennes husbonde varit postad utanför huset; et var första gängen Lambert träffat denne herre, vilken då med mycken otidighet bemött L. och icke Nåtit honom att anträffa och kalla Stenström. ambert, som ämnat äfgifva rapport om hela förlopet, hade blifvit förekommen af fanjunkaren M:s anf lagelse, såsom alldeles ogrundad. M. bestred Lamberts uppgifter. Med husbondens ch pigans olika bostad förhölle sig så, att M. bode i samma hus som Stenström. men hade sin atti-! Allt efter som Rudolf talade, märkte han huru s E q Å