Aftonbladet – 20 september 1845, sida 3

hvad säger ni om det råd, som den unga flicka gaf mig? — Jag säger att hon, utan att veta det, utför samma ro!l som jag. Flera gånger har Jag väl signat slumpen, som fört mig till Aix, för at rädda dig. Jag ser likväl nu, att du skulle hj undgatt aila faror, om oek icke Marie Antoinett hade förvisat mig från Trianon. — Alltid gåtlik!. . . alltid mörk! ... Dett: kommer sig kauhända af det Mörker, som omgil. ver Oss. Lyckligtvis skola Yi uti min kammare finna ljus. När du får se klart, skall du troligen också tala klart. Den plötsliga förändringen uti Rudolfs mancr och hela hans sätt at vara härrörde af en omständighet, hvartill M rabeau ej kunde gissa. Chevaliern befann sig ännu under inflytandet af Ermelindas förfärliga tal, ty han hade med benne nyligen haft ett ensligt samtal uti ett af hotellet de La Fares mest atlägsna rum. Christine hade, för att kunna aflägsna sig, valt just den stund, då detta samtal egde rum, och Rudolf hade, för att likna henue, passat på då markisinnan skulle åter inträda i sitt sofrum och då ban ej trodde henne om att kunna utspronera honom. Chevaliern, som inför sin tant spelade en roll af fullkomlig förställning, fruktade alltid, ait en blick från hennes ammande öga skulle bränna hål på den slö a, hvarmed ban omgal sig. Derföre, ju mer förroende Ermelinda vsade honom, desto mer omsal han sig med försigtigbet, för att inför hennes ;gon döla det adeimodiga beslut han hade fattat. Uppmönad af Mirabeau, gjorde Chevaliern en sort, men fuliständ:g berättelse om allt om hade illdragt sig under dennes frånvaro från Aix. dan berättade hwu bans kirlek till den unga sackra tanten hade uppstått, tillvuxit och på en ång slocknat. Han atiwålade på ett lifligt hunoristiskt sätt Ermelindas förnämsta karaktersrag och, antagande åter en allvarsam ton, framtällde han henne precist sådan hon var, med :ennes gloria af feberaktig fanstism, hvars stråar hade erhållit värme från tre olika härdar, örst al stiftsfröken de Marignane, sedan af fru (e Mirabeau och slutligen af markis de la Fare!