Aftonbladet – 20 september 1845, sida 3

OO SSA Allt efter som Rudolf talade, märkte ban hurt ett outgrundligt smålöje efter hand uppdrog de sardoniska vinklarne af hans väns tjocka läppar. Då berättelsen var slut, tog Mirabeau ordet: — Min kära Rudolf, din berättelse förekommer mig helt och hållet fantastisk. Imedlertid tror jag på den, just emedan den är befängd, liksom den helige Pater Augustin säger, detta helgon, som var fader till oäkta barn, innan han blef kyrkans fader. — Af allt hvad du nu har sagt mig, blir resuktatet ... — Först: att du hade misslyekats i ditt uppsåt att göra dig älskad af markisinnan; det tillhör således mig att upphjelpa det misslyckade och taga vid der du släppt af; detta skall jag icke heller försumma, så mycket mer, som mitt utväljande nu har försiggått och jag således är fullkomligt herre öfver min tid. ? För det andra måste den intagande Christine l: afsky markisinnan, derföre att denna hatar och förföljer mig, och Christine älskar mig. Denl sköna flickan är mig såled-s fullkomligt tillgifven, hvilket bevisas deraf, att hon, just då du kom, . stod i begrepp att för mig upptäcka Ermelindas uppsåt och hade redan lemnat mig dolken..... l sålunda skall min Arlesiska göra allt hvad jag önskar. Detta är vigtigt. j För det tredje har jag nu pröfvat halten af ett) sannt och ständigt besannadt ordspråk: att tvennes ytterligheter närma sig hvarandra. Den qvinna, ! kom afskyr en, är mycket närmare att skänka en in kärlek, än den som småler emot en. Enli vinna, som det ena ögonblicket traktar efter litt lif, skall i det andra gerna och villigt låta !S O 8 D ig dödas af dig. Fru de la Fare skall således wunna älska mig... och hon skall älska mig... ill sin olyeka, liksom alla de, hvilka bittills älkat mig. — Derpå tviflar jag, svarade Vorbelles. Men, t ntagom älven möjligheten af alt bon skulle kun-j ia älska dig — skulle du då gifva henne kärlek ör kärlek? r — Nej, jag är trött på dessa vulkaniska pasioner. Tillräckligt många qvinnor hafva kastat!