Aftonbladet – 20 september 1845, sida 3

ralj — fanjunkaren M. är artist tillika — i ett hus vid Prestgatsn, dit han ämnar flytta till hösten. Öfverståthållareembetet hänviste parterna attstämma hvarandra till behörig domstol. — —tä—— — Red. har icke velat vägra en plats åt nedanstående insända förklaring, ehuru man, med kännedom om hvad uti det deri omberörda mål poliskammaren förekommit, måste medgifva att denna förklaring har omständigheterna mycket emot sig. Till Redaktionen af Aftonbladet! Som den i tit. blad MM 213 för den 435 denneg influtna berättelse om lånetransaktionen emellan mig och sockerbruksarbetaren Bohm, till mitt förklenande i allmänna opinionen, grundar sig på uppgifter i poliskammaren, dem jag icke erkänner, är jag öfvertygad att redaktionen, af kärlek för det sanna och rätta, täcktes i bladet intaga nedanstående skildring af verkliga förhållandet. Icke för någon tillärnad fastighetshandel, utan till afbjelpande af påträngande penningebehof, lemnade Bohm, emot mitt recipisse, i medio af sistlidne Juli månad, till diskontering, ifrågavarande skuldsedel å 40600 rdr banko, mot dervid fogadt hipothek. Bohm erhöll genast i förskott 410 rdr banko, som han uppgaf behöfliga till hushållsuppköp för dagen, hvarefter jag gick i författning om penningars anskaffande för dokumenterne, men möttes öfverallt med det svaret, att som Bohm och hans borgenärer, förre kyparen Johansson och hofslagaren Bookman, saknade allt förtroende i penningeväg, kunde något kontant lån icke lemnas, men, om Jåntagaren dermed funne sig belåten, kunde kläden erhållas efter gällande bodpris. Bohm, härom underrättad, förklarade sig i vittnens närvaro beredd till hvilken uppoffring som helst, blott han erhölle kontanter — så beskaffad var fastighetsköparen! I följd häraf annullerades mitt första recipisse och ett nytt utfärdades, innehållande det jag ägde taga kläden för beloppet, hvilka mig uppdrogos att sedermera successift realisera till möjligen högsta pris. Sådan var den öfverenskommelsen, hvilken blifvit föremål för så bittra allusioner. Reatisering verkställdes efterhand, i mon hvaraf Bohm erhöll 4350 rdr rgs. Emedlertid, och då densamma icke försiggick efter hans önskan, eller jag, med andra ord, kunde vid den under hand skedda försäljningen erhålla de å klädena åsatta värden, lärer Bohm deröfver beklagat sig hos borgensmännen, som funno detta förhållande vara ett ypperligt tillfälle att begagna för att, utan lösen, återfå sina namn; men då jag med dem alldeles icke ägde något att skaffa, och sedeln dessutom var i tredje mans hand, kunde ingenting å min sida åtgöras för villfarande af denna enfaldiga begäran. Kongl. poliskammaren enlitades derföre, som ock, ehuru recipisset, hvilket egentligen utgör ett slags kontrakt emellan mig och Bohm, derstädes blef förevisadt, och målet ostridigt är af civil natur, icke allenast upptog detsamma till handläggning, utan jemväl dervid emot mig förfor på ett sätt som påkallar Justitiekanslersembetets beifran. Hvad de förmenta å klädena åsatta högre värden af 60 å 70 procent angär, så blir detta alldeles icke så oförklarligt, då vederparten, för bedömandet deraf, anlitat hallrättsvaktmästare i stället för klädeshandlare, hvaraf säkerligen följt ett annat resultat. Hvad angår mitt erkännande att hafva haft transaktioner med f. d. kryddkramhandlaren Döling, så får jag förklara, att jag aldrig i min lefnad mer än två gånger haft med honom att göra, och detta för mänga år sedan. Jag får då trösta mig dermed, att jag icke varit den enda, som med honom haft affärer i penningeväg. Sluteligen får jag tillkännagifva att, då jag af Bohm fått lyfta de redan lemnade 400 rdr banko, samt en lika summa för det besvär och obehag jeg rönt genom Bohms eländiga tillställning. att mig skada göra, skall genast till honom utlemnas de 3:ne stycken kläden, hvilka han ännu äger, såsom återstäende valuta för skuldsedeln, att hos mig utbekomma. Stockholm den 48:de September 1843. C. GQ. Paulin.