Aftonbladet – 16 september 1845, sida 2

och hela vår aktning. — Han afskyr Mirabeau liksom vi göra. — Skulle det vara sannt? ropade markisinnar lifligt. Är ni Mirabeaus fiende? ... Då är ni mir anhängare, min vän, min bror! . . Hädanefte vare emellan oss båda en offensiv och defensi förening. Ermelinde räckte chevaliern sin hand, och der elektriska känsla, han dervid erfor, förorsakade bonom ett dubbelt bryderi och plågade honom dubbelt hänseende. Han inbillade sig att Erme lindes hand hade darrat uti hans: — var det a hat eller kärlek? — Var det han sjelf, eller va! det Mirabeau, som orsakade denna ofrivilliga darr. ning? En frågande blick, som han kastade pi Ermelinde, bidrog endast att öka hans ovisshet Lik skalden Belcolora, hade den unga marki sinnan kolsvarta ögon. De stora, glänsande pu pillerna tycktes, då en häftig passion eldade sjä len, utvidga sig och blifva ännu mera strålande Ansigtet var blekt och liknade en vacker marmor, belyst af solens strålar. De högröda, nästar beständigt sanwmanslutna läpparna erinrade om er röd punkt eller ett kort, rödt streck, dragen pi ett hvitt pappersblad. Den höga och raka växten var fin och smärt, liksom på de byzantinskz statyerna. Betraktad ur en rent materiell synpunkt, tycktes Ermelinde ha en klen och svag komplexion, vara nervös och ur stånd till hvarje ansträngning, samt fallen för mattighet och vanmakt, förorsakad af de enklaste tilldragelser och förnyad vid minsta häftiga sinnesrörelse. Född uti ett af de förnämsta parisiska husen, midt under vårt århundrades fina atmosfer, skulle markisinnan de La Fare blifvit typen af en sjuklig och lidande qvinna, en af aristokratiens Caryatider. Men den uppfostran hon erhållit, hade varit alldeles olika mot nutidens och helt och hållet stridande mot hennes fysiska organisation En inre spänstighet tycktes gifva hela hennes varelse en ständig kraft, den hon var lång! ifrån att ega. Åt hvarje ord, åt hvarje åtbörd, åt hvarje rörelse hos den unga qvinnan, lånade fanatismen någonting feberaktigt, lätteligen synbart för den som är van att studera hemligheter, dem det yttre skenet till en del beslöjar. Be