Aftonbladet – 15 september 1845, sida 2

— Nedanstående exempel huru lånetransaktioner stundom bedrifvas här i hufvudstaden torde ej sakna intresse. Enligt en till poliskammaren den 4 sistl. Augusti ingifven anmälan, hade sockerbruksarbetaren L. J. Bobm, i anseende till en tillärnad fastighetshandel, bvartill han behöfde 4000 riksdaler banko, vid början af föregående Juli månad, vändt sig till en härstädes vistande person, förre handelsbokhållaren Carl Gustaf Paulin, hvilken uppgifvit sig vara kommissionär för anskaffande af penningelån, Paulin hade ock genast ätagit sig affären och med löfte om snar liqvid för ändamålet ecmottagit ej allenast en af B. den 48 Juni utfärdad skuldsedel å nämnde summa, med borgen af B:s broder, käliarmästaren E, Johansson, och hofslagaren E. E. Bookxman, utan äfven, till erfordrad ytterligare säkerhet, en af Bohm och dess hustru den 30 Januari detta år utfärdad och i en annan deras egendom intecknad revers å 500 rdr banko, också försedd med borgen, af E. J. Johansson jemte tobakshandlaren D. G. Tjellander. Men som Bohm började befara missbruk af förtroendet, heist han, sedan öfverenskommelsen blifvit ingängen, af Paulin icke erhållit mer än 490 rdr banko, och icke kunde vara belåten med Paulins omsider gjorda erbjudande att för återstoden lemna några stycken kläden — en valuta, den Bohm ej kunde för sitt ändamål använda, och Paulin ej heller velat godvilligt återtaga sina 400 rdr och återställa Bohms reverser, såg denne sednare, med hvilken Johansson och Bookman instämde, sig föranlåten att anhälla om öfverståthållare-embetets handräckning att af Paulin genast återbekomma sina skuldsedlar emot återställande af de 400 riksdalerne samt skälig vedergällning för Paulins besvär. Handelsbokhållaren Paulin förklarade, vid i anledning häraf anstäldt polisförhör, att han i medio af Juli månad emottagit en skuldsedel å 4000 rår banko, utgifven af L. J. Bohm och med borgen af källarmästaren . Johansson och hofslagaren Bookman, emot Paulins afgifna recepisse, med den öfverenskommelse att för nämnde belopp anskaffa varor i kläde och detsamma successive realisera till möjligaste högsta pris, hvarvid Paulin äfven till Bohm gjort den erinran, att, sedan affären enligt nämnde öfverenskomme!se dem emellan blifvit uppgjord, icke någon anmärkning å Bohms sida skulle ega rum, hvarmed Bohm förklarat sig nöjd, enligt hvad Paulin ville med vid tillfället närvarande vittnen styrka; och hade B. äfven, sedan affären sålunda af Paulin blifvit uppgjord och realiseringen börjat, enligt qvitto erhållit 450 rdr rgs. Paulin uppgaf vidare, att flera dagar efter det Bohm erhållit nämnde belopp, hans borgensmän infunnit sig hos Paulin, och väckt det pbesynnerliga påståendet att återfå sina namn å nämnde förbindelse, eller att hela affären måtte återgå. Paulin föregaf att han, för att gå vederparterne till mötes, ehuru förgäfves gjort alla försök till affärens återgång. Han yrkade nu att aftalet måtte stå fast, och anhöll i annat fall, att målet måtte blifva förvist till behörig domstol. Man finner att parterna haft olika uppgifter om tiden, då öfverenskommelsen om penningelånets anskaffande blef uppgjord. Detta är å kärande-sidan förklaradt sålunda: Paulin hade vid den af Bohm uppgifne tid emotltagit den omförmälde skuldsedeln, emot ett vanligt recepisse; sedermera, efter det Paulin med fagra löften om kontant liqvid uppehållit Bohm til!s det var för sent att protestera emot skuldsedeln, och då omsider förklarat att han ej kunde anskaffa kontant valuta, hade detta recepisse blifvit utbytt emot ett annat, det af Paulin åberopade, hvari influtit de orden, alt redovisning för skuldsedeln skulle verkställas efter öfverenskommeise. Hvilken vidsträckt tydning Paulin velat gilva åt detta uttryck, inhemtas här nedan. Huru Bohm uppfattat denna pöfverenskommelse är svårt att förklara; han synes dermed endast hafva åsyftat att försäkra sig om åt