minstone någon valuta för den uthändigade skuld förbindelsen. Sedan Paulin i poliskammaren uppgifvit, att har emot valuta i kläden, öfverlemnat Bohms ifrågavaran de skuldsedel åt förre kryddkramhandlaren Olof Fre drik Hjelm (med mycken svårighet förmåddes P. at lemna denna upplysning), blef Hjelm uppkallad. Ha: förmälde, att Paulin i medio af Juli månad lemna honom stku!dsedeln, med förfrågan om han kund emplojera den emot varor; att Hjelm lofvat derför lemna kläde, hvarpå Paulin fick profver och pris uppgifter; att Paulin nägra dagar derefter förklara sig nöjd med affären, och erhållit 9 st. större och mindre, gröfre och finare kläden, emot äsatta olik: priser, till full valuta för skuldsedeln. Paulin oct Hjelm hade öfverenskommit att affären ej skulle haf va någon återgång, hvarmed mentes att ej krångel skulle uppstå; Hjelm hade sedermera emplojerat skuldsedeln. På polismästarens spörjsmål hvar skuldsedeln VOrC emplojerad, svarade Hjelm, att han ej ansåg sig skyldig att säga det. Och då Paulin straxt derefter blef tillfrågad hvar han hade de emottagna klädena, svarade han, likasom Hjelm, att han cj ansåg sig skyldig uppgifva det. — Så svarar en bedragare, anmärkte polismästaren härvid. Det må här nämnas, att, på sätt Bohm uppgifvit, den beryktade f. kryddkramhandlaren Döling före Paulin, i samma ändamål som denne, haft de ifrågavarande länehandlingarne om händer, men på begäran af B., som snart börjat hysa vissa betänkligheter, återställt desamma. Döling hade, efter hvad Bohm förmodade, visat Paulin till honom, då P. kom och erbjöd sig att bedrifva nämnde låneaffär. Paulin har medgifvit att han haft åtskilliga transaktioner med Döling. Polisbetjente, som erhållit befallning att åtfölja Paulin till hans bostad, hvarest en del af klädena skulle finnas, rapporterade en påföljande dag, att Paulin endast öfverlemnat ett stycke grått och ett st. blått kläde, hvilka blifvit inlemnade å poliskammarens magasin. Paulin anförde vid nästa förbör, att då recepisset innehöll att liqvid för skuldsedeln skulle ske efter öfverenskommelse, ået vore förnärmande att poliskammaren ansett sig kunna upptaga saken till pröfning. Ingen hade hindrat Bohm att erhålla sina kläden, om han tilltrodde sig kunna fördelaktigare än Paulin realisera dem; men då Paulin för att fullgöra sitt uppdrag varit sysselsatt under tre veckors tid och nu hade köpare till större delen af partiet, så ansåg han sig alldeles icke förpligtad att återställa Bohm resten af partiet, förr än Paulin blifvit godtgjord för dermed redan hafde bestyr och tidspiilan, samt det obehag han rönt genom att till poliskammaren blifva instämd i en sak som denna, hvilken blifvit af honom med omsorg och redbarhet bedrifven. Paulin hade nu till kämnersrätten ingifvit stämnicgsansökning emot Bohm, med påstående om hans förpligtande att genast återställa Paulins recepisse, såsom liqvid för skuldsedeln afhemta klädet, samt enligt räkning ersätta Paulins kostnader och utgifter för Bohms skändliga försök att komma ifrån affären. Nu uppstod i poliskammaren fråga om förlikning. Paulin ville förbinda sig att lemna reel valuta, derest vederparterne ville i ersättning för Paulins besvär afdraga 400 rdr banko. Bohm samtyckte genast att rabaftera denna summa, blott Paulin lemnade full valuta; han förband sig till och med att för Paulins räkning hos öfverstäthållareembetet deponera 400 rdr banko, hvilket äfven skedde. Paulin lofvade på heder och ssmyete, att på vilkor som sagdt inom åtta dagar nöjaktigt redovisa. Men de åtta dagarne förflöto, och ingen redovisning hördes af. Då målet åter förekom i polisen, var Paulin cj tillstädes. Han blef ett par gånger kallsd vid hemtnings äfventyr, men inställde sig ändå icke. Andtligen blef han hemtad. Han beklagade sig häröfver, och hänvistes till justitiekansleren eller justiticombudsmannen. Å kärande sidan hemställdes, om Paulin ej borde för sitt bedrägliga handlingssätt träda i häkte; detta kunde ej bifallas. Ytterligare uppskof med målet blef beviljadt. Utom de förutnämnde 2 stycken kläde, som polisbetjeningen af Paulin fått emottaga, hade imedlertid sedermera 5 stycken kläde, samt en klädesstuf om några alnar, blifvit till poliskammarens magasin inlemnade, och Paulin erbjöd sig slutligen att aflemna ytterligare 3 stycken kläde, hvarmed allt full valuta för skuldsedeln skulle vara lemnad. Men detj värde, som Paulin, alltid åberopande recepissets ord efter öfverenskommelse,, äsatt dessa kläden, var omkring 60 å 70 procent högre, än det, hvartill vederparterne uppskattade desamma, och Paulins anspråk om ersättning för sitt besvär hade på sistone stegrats derhän, att han yrkade icke allenast att erhålla def redan betingade 100 riksdalerna banko, utan äfvenl: att återfå de 4100 rdr samma mynt,: som han förut l, lemnat såsom en del af valutan för skuldsedeln. Härpå ville hans vederdelemän icke ingå. Numera äro parterna hänvista alt vid kämners-1 rätten göra sin talan gällande, efter befogenhet. I MA ATNAKN ERNER INSYN: oo )