Aftonbladet – 10 september 1845, sida 2

förut bekanta invändningen, att om man vill uppställa endast denabsoluta rättsgrundsatsen till regel för valrätten, så borde denna icke heller förvägras qvinnan, då hon i borgerligt afseende är sui juris. Upprigtigt sagdt är det också vår tanka, alt blott man vill och kan se på sakerna utan förutfattade meningar, så finnes ingenting mera naturligt, än att det ena könet har rättigheter att skydda lika väl som det andra, oeh att om det också under närvarande förhållanden icke kan tillhöra qvinnans verkningskrets, att sjelf uppträda såsom deltagande i lagstiftningen, så vore det åtminstone ej mer än billigt, att hon genom deltagande i valrätten kunde få sin talan bevakad, och det lärer icke heller af någon, som ser längre fram än för dagen, dragas i tvifvelsmil, att den dag en gång varder kommande, då denna rättighet skall erkännas. Imedlertid är det visst icke vår mening, att nu drifva sakerna så långt, — ja, vi yrke visst icke ens omedelbart, att bvarje medlem af den manliga befolkningen bör hafva valrätt. Vi vilje endast antyda såsom obestridligt, att om en viss klass eller ett visst interesse för närvarande är alltför öfvervägande på Storthinget, så ligger botemedlet icke uti något nytt artificielt reglementerande, utan i utsträckningen af valcensus så långt, att personlighetens interesse hos mängden kan motväga ett tilläfventyrs alltför starkt egendomsvälde. (Forts. följer.) RESTS ESTIST ETS ENSE TE TETTOSEA