Aftonbladet – 10 september 1845, sida 2

tillade Mirabeau, och jag får här hbusera efter godtycke. Här finns granna, praktfulla rum; du skall få välja hvilketdera du mest tycker om. — Stor tack för ditt anbud; jag mottager det gerna för i dag, men endast för i dag. — Hvarför det? — Emedan det är helt naturligt att jag slår mig ned hos min onkel, markis de La Fare; jag har, genom ett bref, underrättat honom att jag skulle komma i afton, och hade icke min postiljons oförlåtliga oskicklighet varit, så skulle jag ordentligen stigit af hos min onkel, och icke kommit bit nattetid. Men vid den tid jag kom vorc alla portar stängda i det gamla hotellet, och ja började bli verkligt brydd öfver min ställning, di jag blef varse, att det lyste i ett fönster vid motsatta hörnet af torget. För tusan, sade jag til mig sjelf, der måste säkert min vän Mirabeat bo. 1 hela staden Aix finns visst ingen annar än han, som vakar vid denna timma. Jag måste gå till den käre grefven, för att begära herberge Han skall tvifvelsutan komma ihåg sin fordn kamrat från Vincennes. — Ja, ja, sade Mirabeau med värma, sådan saker glömmas ej så lätt; och ehuru vi, då v aflägsnade oss från Vincennes, gingo skiljda vägar i det att du återvände till hofvet, att kasta di under din kusins, .madame de Polignacs vingar skugga, och jag med all ifver uppsökte den smal gångstigen af ett ömsom tyst, ömsom bullrand lif, skall jag dock aldrig glömma denna helig vänskap, som börjades i en håla och som . — Det bästa prof du kan gifva mig på denn vänskap, afbröt Vorbelles, är att du genast låte bädda en säng åt mig, ty jag är alldeles tillintet gjord af trötthet. Mirabeau ringde ånyo på sin kammartjenare,