Aftonbladet – 10 september 1845, sida 2

RACE remark EEESETSAAAASAAASAAAAS SENRSrrar nanna — Det är herr chevalierns postiljon, som ber att få tala vid honom. — Din postiljon? ropade Mirabeau. — Du har åkit? Hur kommer det sig då att du är genomvåt, stel och förstörd på allt sätt? — Det skall den der skojaren svara dig på, yttrade Rudolf, pekande på postiljonen, som på en vink af Mirabeau blifvit al kammartjenaren införd i rummet. — Berätta för herr grefven din vackra bedrift, den du för en stund sedan utförde, befallte Vorbelles, vändande sig till karlen. — Postvagnen sönderkörd, en häst död, den andre stympad, och jag sjelf lemnad på landsvägen al den der skurken, fortfor chevaliern, då postiljonen ingenting svarade. Den sednare drog sig fruktande tillbaka för en alltför uttrycksfull åtbörd af den uppretade herrn. — Lyckligtvis, återtog denne, hände ej olyckan förrän vi voro nära staden. Han vände sig ånyo till postiljonen, ropande: — Kom bit, så att jag får betala dig. Har du burit upp mina kappsäckar? — Ja, herre, jag har burit upp alltsammans. — Det är bra; gå din väg då, och måtte jag aldrig återse dig, din usling! — Det var min sista louisdor, som jag gaf honom, sade herr Vorbelles småleende, då postiljonen gått ut. I — Se der är min börs, yttrade Mirabeau; — du kan derutur ösa ymnigt. — Och hvarur skall du ösa, sedan jag tömt Iden? frågade chevaliern. — Ur advokaten Jouberts kassa. Han är en af mina mest fanatiska anhängare här i staden, loch finner sig ytterst hedrad, om jag vill begagna mig af hans kassa. Detta hus tillhör honom,