Aftonbladet – 6 september 1845, sida 2

stödjes icke blott af egennyttan, utan älven af företagsamheten och ambitionen. Så mycket vackrare är det derföre att se landets lagstiftande församling utan fördom eller hänförelse undersöka grunderna för denna opinion, tänka på framtiden och söka förekomma att icke landet må inledas i ett onaturligt fabriksoch tullskyddssystem, som småningom skulle privilegiera den fåtaliga klassen af fabriksidkande kapitalister att lefva på det allmännas beskattande. Man kan ej höra kommitteen yttra sina farhågor härom utan att önska det någon skyddande engel på samma sält vakat öfver vårt fädernesland, då det ännu var tid att förekomma dess intrassling i skyddstullsoch prohibitilsystemet, hvarmed det nu laborerar. Slutligen böra vi fästa uppmärksamheten på den allvarliga och lugna tonen, som utmärker detta utlåtande, så väl som norska Storthingets förhandlingar i allmänhet, och så mycket skiljer dem från våra riksdagshandlingar, der partioch ståndsåsigter så ofta uttala sig och förhindra all lugn pröfning. Sedan kommitteen förklarat, att den, lika litet som regeringen, vill föreslå någon förändring i den nuvarande tullen på bomullsgarn, fäster den thingets uppmärksamhet på de upplysningar och förslag, som Kongl. Maj:ts proposition innehåller, och anför derur, såsom bevis på de stridiga åsigter, hvilka velat göra sig gällande i fråga om tullbestämmelser och hvilka icke äro lätta att förmedla, att egarne af Wallöe saltverk sistl. år till regeringen ingifvit ansökan om eftergift af halfva införseltullen på det bomullsgarn, som skulle förbrukas vid det bomullsspinnsri, egarne ämnade anlägga, hvilken ansökan blef afslagen, äfvensom att handlanden Young i Christiania sedermera inkommit till regeringen med ansökan, alt regeringen måtte föreslå närvarande Storthing en förhöjning i tullen på ofärgadt, otvinnadt bomullsgarn från G till 8 sk. per och för färgadt från 42 till 45 sk. per T; anförande för öfrigt, att den, till upphjelpande af den inhemska husfliten nu stadgade låga införseltullen på dessa redan till en del förarbetade materialier skall, i mer eller mindre mån, verka hämmande på den egentliga, fabriksmessiga industrien, som sysselsätter sig med den omedelbara förarbetningen af råämnen,; att det bomuilsspinneri han ämnade anlägga i grannskapet af Christiania, och hvartill machineriet uppgifves kosta 22,000 Spd., är beräknadt på att tillverka årligen 240,000 garn eller ungefär en trediedel af hela landets nuvarande förbrukning; att det skall kunna sysselsätta 33 till 40 ständiga arbetare; och att till hela fabriksanläggningen, inberäknadt det nödiga kapitalet för dess drifvande, erfordras en summa af 60,009 Spd. Utlåtandet lyder vidare, som följer: Kommitteen anser det imedlertid icke öfverflödigt, att tillägga den anmärkning att, efter hvad den har anledning att antaga, en stark tendens för tiden yttrar sig här i landet till fabriksanläggningar af ofvan anförda beskaffenhet. Ett par sådana äro redan i verksamhet, och, om icke kommitteen är oriktigt underrättad, äro minst 5 eller 6 dylika i fråga att anläggas. Kommitteen misskänner visst icke de sträfvanden till att hos oss framkalla en industriel verksamhet, som härigenom uttalar sig. Den fruktar imedlertid, att så många anlöggningar, och det i större skala, på en gång gjorda i ett land, der konsumtionen af den vid sådana anläggningar tillverkade varan är ringa, och der afsättning till fremmande länder af flera skäl ej kan vara att påräkna, omöjligen skola kunna bestå, utan att flere af dem, efter längre eller kortare tids förlopp skola komma att ramla, till förlust för deras anläggare och för nationalvälståndet i allmänhet. Kommitteen anser det så mycket mer för sin pligt att icke uraktlåta denna anmärkning, som den i det hela taget hyser den tankan, att en till någon särdeles grad utvidgad fabriksverksamhet i detta land ingalunda obetingadt kan anses ligga i fäderneslandets välförstådda interesse. I detta afseende är det väsendtligt, enligt kommittcens förmenande, att taga i betraktande, om en sådan verksamhet har sin rot i landets naturliga beskaffenhet och förhållanden; om den icke drager arbetande binder från andra näringsgrenar, på hvilkas utveckling och förädling det vore mer lönande att använda de lediga krafterna, samt om sådana vilkor för inhemsk fabriksmessig tillrop, vände sig till henne och kastade på den