Aftonbladet – 6 september 1845, sida 2

utom sig, förtviflad, sökte förgäfes återkalla hohom med sina rop. I deita ögonblick inträdde en betjent och underrättade henne, att Euvgenie fallit i häftiga konvulsioner. M:me de Loisy skyndade till sin dotter, och ett ögonblick fick moderskänslan öfverhand framför alla. andra. Hon kastade sig öfver sitt barns liflösa kropp och ropade henne under suckar och tårar, men detta barn hörde henne icke. Häftigheten af de rörelser, hvaraf hon nyss varit skakad, hade hos denne stackars flicka frambragt en nervös kris, som hotade att blifva dödlig. Alltför ung och alltför svag att emotstå passionernas förstörande verkningar, hade hon fallit ett döende offer för dem. Läkare tillkallades; men de kade knappt börjat hoppas all kunna rädda hemnes lif, förrän sjukdomen utbröt med ännu större häftighet. Dagar och nätter förflöto under ömsom fruktan och hopp. Anfallen vore ickemera så långvariga, men påkommo så mycke! ofiare. M:me de Loisy sittande vid denna smärtans bädd med stela och stirrande ögon, kunde hvarken gråta eller bedja; hon led grufligt. Under de få ögonblick sjukdomen lemnade henne någon ro, låg den sjuka orörlig med tillslutne ögon, utan att tala elier låta höra någon klagan. Endast tvänne gånger uttalade hon med låg röst Anatoles namn. Önskade hon se honom? M:me de Loisy vågade icke fråga henne derom, ty Anatole hade, sedan hon insjuknat, icke varit synlig på slottet. Fjorton dagar förgingo under ängslan och smärta. M:me de Loisy såg sin dotter en hel dag lugn och utan att några onall infunno sig. Dessa hade nu upphört; en tyvärr hade de redan brutit det stackars barnets lifekraft. Modren hoppades ännu, men likorne skakade hufvudet och föreskre!vo ingen ting mer: Eugenie var dömd från lifvet. Den arma modren förstod denna bedröfliga tystnad. Hon knäföll vid sin dowuers säng. : — Eugenie! Eugenie! tala till mig.... Et ord till din olyckliga mor, ett förlåtelsens ord till benne, hvars lif numera endast är en ling förtviflan! Min dotier! min dotter!... 9 min Gud! kalla mig och rädda mitt barn. Eugenie spratt till vid sin mors sönderslitande