Aftonbladet – 5 september 1845, sida 2

bodde uppkom genom tillfällig upplåtelse och han nade alldeles ingen rätt till det rum han företrädesvis äflas att kalla sätt yttre rump. Om hösten 1844 vegärde hr Marin af fortifikationsbefälhafvaren att, ill undvikande, vinteraftnarne, af den långa vägen ill doktorsbostället, få inflytta till fästningen och att å begagna några rum af kassörsbostället, i hvilket kassören ännu ej inflyttat. Med uttryckligt förbehäll om dennes tillstånd, som äfven vanns, erhöll hr Marin nu tillåtelse att för vintern begagna 3:ne rum och ett kök till genomgång åt förstugan. Utanför det innersta af de till hr Marin lånta rummen, finnes en sal med egen utgång till samma förstuga, och på andra sidan om denna sal, ytterligare ett rum. Det är denna sal hr Marin kallat sitt yttre rum och som äfven snart af honom inkräktades, opåtaldt, så länge dessa rum ej för andra ändamål voro behöfliga. Sådant inträffade genom ankomsten af 2:ne underkonduktörer, som inlogerades i det inre rummet, med genomgång genom det yttre, eller salen. Att andra rum funnos att tillgå är lika sanningslöst som hr Marins pretention att bestämma inqvarteringen, genom byte af rum efter dess behag är oförskämd, synnerligast då ett sådant byte af mångahanda orsaker ej var görligt, bland annat deraf, att det erbjudna rummet i kommendantshuset var betydligt mindre än något af de utanför hr Marins bostad belägna rum, och dessutom flera underkonduktörers ankomst var att förvänta. Ett rum, som ej beboddes, fanns dock, och detta liggande öfver det som af br Marin begagnades till sängkammare; — att detta ej i stället valdes, med allt det buller som kunde förorsakas af konduktörerne sjelfva, deras väckare uppassare och besökanden, raå vara ett bland bevisen på ingeniörkorpsens förföljelser. Det buller som så bittert och bjert utmålas, var säkerligen, liksom det var ofrivilligt, ej svårare än det som förorsakades af de sällskap som den unge officeraren, under den tid han bebodde samma rum, ofta hade hos sig församladt långt in på nätterna, — en tid på dygnet då de förhatliga konduktörerna åtminstone sofvo — och som väi, under hr Marins sjukdomstillstånd, bordt vara den vigtigaste för ostörd ro. Ett af de fall, då hr Marin felar i den kronologiska ordningen (så väl än detta misstag inpassar med hans bemödande att dikta bevis för kapten Kleens förföljelse) är det, då hr Marin framställer den sednare inqvarteringen af ytterligare 2:ne underkonduktörer, såsom svar på sina anförda klagomål. Klagemålen anfördes dock, och inqvarteringen skedde på helt olika tider, och den sednare mäste ske af samma orsak som en sådan förut skett. En annan sammanställning, med beräkning på synnerlig effekt, är den, då hr Marin med låtsad tvekande grannlagenhet jemfört kapten Kleens och sitt eget förhållande under likartade tillfällen. Jag kan, utan att träda grannlagenheten för nära, lemna några upplysningar äfven om denna del af hr Marins artikel. Jag vet att kapten Kleen visserligen icke ansett sig hafva afbördat sin tacksamhetsskuld till hr Marin för dess vidgörande under hans sjukdom, genom den present som sändes hr Marin då penningar ej emottogos, eller oaktadt de högtidliga förklaringar af sin förbindelse till kapten Kleen hr Marin i bref då afgaf: vid minnet af den stund då kapten Kleen stod vid hans sjuksäng och med den rådighet som felades både hr Marin sjelf och öfrige närvarande, ordnade åtgärder som utan tifvel räddade hr Marins lif; vid minnet af kapten Kleens välvilliga ifver vid detta tillfälle och all den ömhet han sedan under loppet af hr Marins lidande visade honom; vid minnet af de oförgätligt njutningsrika stunder hr kaptenen behagat bevilja hr Marin i sitt hus; att hr Marin om han än hade den olyckan att i kaptenen ega sin största fiende, så skulle han dock om nöden så fordrade, och som hr Marin bäst kände dess karakter, ej ett ögonbliek tveka att hos denna fiende företrädesvis söka hjelp m. m, Jemföras dessa förklaringar, jemte herr öfverste Meijers upplysning att hr kapten Kleen gjort allt sitt till för hr Marins bästa — med framställningarne i hr Marins artikel — lär icke mycket af deras päräknade effekt återstå. Hr Marins ledsnad ett hans artikel måst synas under kapten Kleens frånvaro, lemnas i sitt värde; men insinuationen om den oafslutade krigsrätten, handlande om föregifvet slagsmål officerare emellan redan af hr Marin antydd vid dess berättelse om det Iskandalösa ryktet: att kapten Kleen skulle slagit mig, lbör så mycket mindre af mig förbigås, som det ger mig tillfälle att offentligen, såsom jag redan inför I domstol det gjort, förklara för sanningslös och falsk hvarje insinuation, som skulle kapten Kleen nägonsin, på något sätt förgått sig mot mig, eller att någonsin något annat förhållande oss emellan existeradt län det som uppstått af förtroende och vänskap å ena Isidan och en uppriktig tillgifvenhet å den andra. lKrigsrätt påkallades af kapten Kleen och mig till uppdagande af ryktets osannfärdighet och utspridarnes lupptäckande. Det första och förnämsta ändamålet Ihafva vi vunnit, det sednare har icke kunnat juriIdiskt ernås. Krigsvetenskaps-Akademiens Tidskrift, 6 häftet för 18435, upptager hela detta mål, afgjordt laf Kongl. Krigshofrätten. Carlsborg i Augusti 4845. A. Wiggman, Löjtnant vid Kongl. Ingeniörkorpsen.