Aftonbladet – 5 september 1845, sida 2

it försändt sina representanter, som Hr M:r så vå-: ar tilltala. Det är t. f. chefen för Ingeniör-korpsen,! om tillåter sig, att i ett offentligt tidningsblad anlaga den delen af svenska armåeens befäl, som här aft olägenheten utsättas för kapten Kleens ojemna ynne, att de äro bekajade med sjelfviskhet, falsk fåinga och små intressen, att Hr K. måst lära dem rdning och lydnad i all tjenstgörieg, att de äro de, om , missbelåtne härmed, uppfunnit och utspridt kandalösa och sanningslösa rykten. Det är en beömvärd tolerans, som genomgär våra dagar, och lycknskom ett tidehvarf, der en dylik förolämpning not uniformen aflöper i menlös fred och fördragamhet. Med den gamle Romaren vill jag utropa: O du sällsynta tidehvarfvets fördragsamhet, att man år tänka hvad man vill, och säga hvad man tänker ! )ch då dessa tvistigheter till en väsendtlig del hvälft ig inom korpsen, så är det äfven Hr M:rs gamle vän, den äldste vid Carlsborg placerade ingeniörfficeraren, som får. dela anklagelsen om bristande ydnad och ordning, att vara intagen af sjelfviskhet, alsk fåfänga och små intressen, samt att hafva uppliktat skandalösa och osanna rykten. Jag har nu punkt för punkt nagelfarit Hr M:rs var på mina i Aftonbl. och Handelstidningen gjorda ippsatser. Läsaren har erfarit hur liten svårighet let har fordrats för att vederlägga allt hvad Hr M:r cunnat anföra till sitt försvar och mig tilllast. Dessitom, stå icke alla följderne qvar af Hr M:s betenden? Det är ju endast en ädel Konungs nåd jag var att tacka att jag har tak öfver hufvudet och bröd ör dagen, och den som slet ur min hand den brödit jag med ärligt arbete förtjente, och i dess ställe väckte mig barmhärtighetens kaka — nådebrödet är kärft att tugga, då man är i sina bästa dagar — len gjorde ingen god gärning. Jag är utvräkt från det hem, der jag i många är rediigen betjent hvar och en, som anlitat mig. Ej ett ord är uttaladt för tt motsäga, att man tillbommat min dörr med lås och b... jernhaspa, som om jag varit en arrestant, ej ett ord om en mängd andra små grymheter, dem man mot mig utöfvat. trvad gäller då alla Hr M:rs pathetiska utrop af digt, poesi, osanning o.s. v.? Man kan ej betvifla hvad som ligger för hvars mans ögon. Skulle nu Hr M:r vilja lemna mig i fred, så skall han sannerligen aldrig mer höra af mig här i verlden, och jag skall se mig tillbaka, liksom en, den der dignar under tyngden under tvenne bördor, och går fram emot herberget, befriad från den ena, med lättare steg och bättre tillförsigt. Skulle Hr M:r för framtiden vilja lemna mig i ro och åt de betraktelser, som äro mig både angelägnare och angenämare, än det skriftliga umgänget med honom, så skall jag välsigna honom och glömma hvad som skedt, liksom A en annan sida, jag intill dödsstunden icke skall förgäta hvad jag är skyldig min heder och parera på det fält dit han manar mig. Om läsaren nägon gång skulle förirra sig till en viss aflägsen bondby, dit en olycklig menniska blifvit utvräkt, och han skulle finna den olyckliga uttärd, magtlös, förtviflande under det djupaste kroppsliga elände, och om läsaren dertill får erfara, att den olycklige i långa år varit hemsökt, plågad och retad af menniskors hat och förföljelse, då skall läsaren kanske icke förtörnas, om under dylika omständigheter, dem hundradetals menniskor kunna bevittna, bitterhet och sinnesrörelse här och der utandats i denna skrift, då skall han med lätthet kunna öfvertyga sig, om jag verkligen är, eller, enligt Hr M:rs påstående, blott vill synas ett offer och en martyr. Jag begagnar detta tillfälle att förklara kommendanten, Hr major Bergenstråle, och några af kronoarbetskorpsens officerare min högaktning och tacksamhet, för det ädla nit de, utan ail menniskofruktan, iakttagit, för att vara mig till gagn och hjelp. Carlsborg och Gräshult i Augusti 1845, O. H. Marin. Hr Wiggmans skrift lyder sålunda: Ehuru herr öfversten och riddaren Meijer, genom ev i Aftonbladet (24 4835) för den 43i denna månad införd uppsats, ådagalaggt det sanningslösa uti herr doktor O. Marins i Aftonbladet (7 466) intagna samt i Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning (2 463 m. fl.) vidare utförde framställningar om den förföljelse herr Marin föreger sig på Carlsborg hafva utstått från ingeviörkorpsens sida och serdeles af herr kapten och ridd. Kleen, anser sig undertecknad, såsom den der deltagit i åtskilliga klandrade åtgärder böra tillägga några ytterligare upplysningar, i fråge om vissa lokala omständigheter, samt af den anledning att herr Marin äfven omnämnt en utspridd digt hvars fullkomliga grundlöshet var herr Marin väl be: kant, den nemi. om ett uppträde som skulle egt rum emelian herr kapten Kleen och undertecknad. Herr Marins många insinuationer mot den korp: jag har den äran tillhöra, innebära nog sin egen fördömeise, utan att dermed ytterligare behöfver taga: någon befattning. Det är konduktörernas inflyttning i rummen jemtt dem hr Marin hade tillstånd att bebo, som han tyckes vilja antaga som utgångspunkt från ingeniörkorpsens förföljelser, och det torde derföre vara god! att framvisa äfven den sida af denna omständighet som hr Marin sorgfälligt sökt undandölja för publikens ögon. Hr Marins rättighet till de rum han beEKA RA Os SENSE Renee a SATT as TT . oc TV . ma oo ÅA