Aftonbladet – 4 september 1845, sida 2

RARE just i ord, då Scherer upphof sin röst och varnade dem för att gå för långt, erinrade dem om de välgerningar institutet erbjöd och slutade med de orden: låt oss ännu en gång göra en föreställning och blir också den utan verkan, så står ju lagens väg oss öppem,. — Då kommer den äfven närvarande förestånderskan framspringande, slår Scherer i ansigtet med knytnäfven och ropar: vänta du dia uppviglare, detta skall du betalab Med framsträckta armar söker Scherer skydda sig för den rasande megäran, som slutligen skyndar ut. De blinda besluta att taga hela skulden på sig; men påföljande morgonen blir Scherer, som förgäfves yrkat att få förklara sig, kallad till föreståndaren och antydd att lemna institutet dagen derpå, emedan han visat sig motsträfvig. Han ber än en gång om tillåtelse att rå förklara saken, men förgäfves; det blir vid det f.ttade beslutet. Scherer beger sig nu till den protestantiska dekanen Böckh, som tröstar och intresserar sig för honom. TImedlertid beslutas att Scherer skall qvarstadna hos sin farbror i Mänchen för att utbilda sig till lärare för blinda, äfven om han miste lemna institutet för alltid. Elockan straxt efter ö den påföljande morgonen posoktes Scherer af en af institutets uppsyningsmän åtföljd af ep polisbetjent, som förklarar att regeringen förvist honom frän staden, och att de ha befallning att genast föra honom till jernvägsgärden. Förgäfves ber Scherer om uppskof, åtminstone till de han ådagalagt sin oskuld; denna anhållan, i hvilken flera af hans kamrater instämmer, lemnas utan afseende. Afskedsbetyget, hvilket innehåller, att han för uppvigling blifvit skiljd från institutet, stoppar man i hans ficka och ger honom 2 gulden 42 kreuzer till resekostnadernas bestridande, af hvilka dock 4 gulden 9 kr. genast afdragas för jernvägsafgiften. Scberers anhållan att åtminstone få underrätta sin farbror om saken afslås äfven. Uppsyningsmannen och polisbetjenten föra honom med sig i en vagn till jernvägsgården, der de köpa biljett för resan och lemna honom förgråten och nedslagen. Medliisammaj resande hjelpa honom i vagnen och foran sättes i gång. Till granne hade den blinde fått en målare, hvilken, fastän sjelf katolik, dock antsger sig honom, likt den barmbertige samariten och underrättad att den protestantiska presten G. är den enda person som han