Aftonbladet – 29 augusti 1845, sida 3

halsarne; de lemna sina herrliga besittningar i Ohiodalen eller vid nordens stora sjöar och draga ästad med hustrur och barn. Det är en feber, en verklig yrsel. Den allmänna-föreningspunkten är staden Independence, vid staten Missouriss östra gräns. Man färdas i skaror, bestående af 450 till 200 personer, försedda med lifsmedel, hjordar och dragare. Alla äro beväpnade, ordentligen indelta och anförda af män med bepröfvadt mod. I bergen har man upptäckt pass, som kunna genomfaras med vagnar och ditåt styr man sin kosa. The Expositor,, en tidning som utgifves i Independence, säger i ett nummer i början af maj: I det ögonblick då vi skrifva detta, ankomma nya vagntåg, och nykomlingarne emottagas med fröjderop af de här församlade utvandrarne. Alla se ut som begåfvo de sig till en fest. Det tycks fattas dessa menniskor ingenting, och man träffar en stor del välmående och erfarne: åkerbrukare ibland dem. När en rad af sådana vagnar färdades förbi, märkte vi i en af dem ett ungt och mycket vackert fruntimmer, som sysselsatte sig med sitt nålarbete lika lugnt, som om hon varit i sitt rum i Boston. Också var vagnen försedd med matta, beqväma säten, ett skrifbord med spegel, kort sagdt det var en liten flyttbar boudoire. Hvar vagn drages af sex eller åtta stycken stora oxar, hvilkas sex fot långa och groflemmade drifvare se ut som jettar. Antalet af här församlade utvandrare öfverstiger redan 2000. Då utvandrarne från de Förenta Staterna nu en gång beslutat, att besätta OregongeFitet, i trots af underhandlingarne, för att kunna visa engelsmännen, att de redan anse det som sin egendom, så har en företagsam man vid namn Whitney, uppgjort en plan, hvilken väl skulle bli kostsam att utföra, men likväl vara af den största nytta, då den på en gång kunde ditföra en stor befolkning. -Han föreslår nemligen en jernvägsanläggning från Michigansjön — hvilken är lätt åtkomlig både frän NewYork och Boston — och som skulle sträcka sig ända till Columbiaflodens mynning. Afståndet utgör 463 svenska mil och kostnaden anslås till 40 millioner dollars. Herr Whitney erbjuder sig att utföra detta förslag på egen hand, om man åt honom vill afstå landet på 9 svenska mils bredd långsåt hela vägen. Han vill då äfven förbinda sig att utan betalning fortskaffa depescher, trupper och krigsförråd, och han fäster uppmärksamheten derpå, att man medelst denna jernbana och några ångbåtar i Stilla Oceanen kan pi en månads tid tillryggalägga den 470 mil länga vägen emellan NewYork och den kinesiska hamnen Amoy, som ligger särdeles väl förthe och silkeshandeln, i stället för att 3!, till 4 månader nu erfordras för att tillryggalägga den 4260 mil långa vägen kring Cap Horn. Whitneys förslag har blifvit förelagdt kongressen, som likväl troligen torde lemna det utan afseende, och vi anföra det endast såsom ett bevis på huru populär frågan om Oregongebitets besättande är i Förenta Staterna. Huru oerhörd måste ej utvandringen dit vara, då en spekulant, som enses för en mycket förståndig man, kunnat falla på en sådan id! — DEN STÖRSTA TIDNING, som nu finnes, är la Semaine, som i medlet af denna. månad för första gången utkom i Paris. Den är, såsom titeln antyder, ett veckoblad; 46 blad, således 32 sidor, eller 96 kolossala spalter, utgöra ett nummer i ett ark, men som sammanlägges så, att det bildar två serskilda häften på 46 sidor, och således kan läsas beqvämt af två personer på en gång. Det kostar i Paris blott 48 francs om året, och innehåller äfven träsnitt, stentryck, 0. s. Vv. — Goprt presteetyc. (Ur Landskrona Tidn.) Pigan Kjerti Nilsdotter ifrån Glumslöf ämnar, liksom i fjol, dricka brunn för tryckning under bröstet och andra långvariga krämpor, samt lemnas henne till bevis, att hon är 20 år gammal, har god frejd, och medför den lilla summa, som behöfs för att få njuta fri middag, emedan hennes föräldrar, liksom hela torpareoch husmans-klassen på hela skånska slätten, äro utfattiga, och samtligen blifvit det icke genom eget förvållande, utan genom en oförnuftig ekonomisk lagstiftning, hvilken isynnerhet drabbat den hemmanslösa jordbrukande arbetsklessen, som dock före enskiftet mådde bättre än rusthållarne, och satt vid säker besittning af sina krono-gatuhus. Attesteras af Qvistofta den 9 Juli 1839. D. Munck af Rosenschöld. a rs år ae a a rg a RT ER RR