hennes disposition, och provincial-deputationen för Guipuscoa hade, i samråd med Ayuntamiento, ombesörjt fester för hvar enda dag, ända till den 16 dennes, ibland hvilka naturligtvis de nationeila tjurfäktningarna intaga främsta rummet. Under allt detta visar sig ministerens ställning blifva alltmer betänklig. Endast ett enda blad, Posdatap, understödjer den. Det nya bladet Erav blifver ett progressistiskt blad; dess ledande redaktör är hr Eugenia Gonzalez, förut medarbetare i Eco del Comercio, och Patriotan. TYSKLAND. Till den i gårdagsbladet förekommande underrättelsen om bofkoncerten på slottet i Brähl, få vi i dag lägga följande detaljer. Till koncertsalen infördes drottning Victoria af sin värd konungen af Preussen, hvaremot konung Leopold al Belgien förde drottningen af Preussen, och prinsen af Preussen drottningen af Belgien. De öfriga furstliga personerna voro erkehertig Fredrik af Österrike, hertigen af Dessau, prins Albert och prinsen af Dessau. Koncerten började med 41) en festlig helsning på vers till drottning Victoria, hvartill Förster författat orden och Meyerbeer musiken, och hvilken föredrogs af sångarne Mant:us, Pischeck, Staudigl, Böttcher, tillika med chören; derefter följde 2) en romans ur operan Il Torneov, som sjöngs af m:ll Tuczek; 3) solo för pianoforte, föredrogs af Liszt; 4) aria ur operan Niobe, sjöngs af m:ll Jenny Lind; 3) fragmenter ur andra akten af operan Orpheus, sjöngs af mad. Viardot-Garcia och chören. Härmed slutade första afdelningen. Drottning Victoria uppreste sig nu, och sedan hon förklarat sångerskorna Jenny Lind och mad: Viardot-Garcia sin synnerliga tillfredsställelse, begaf sig H. M. tillbaka till sina rum. Derefter begynte andra afdelningen af koncerten, bestående af 4) en duett ur operan Hugenotterne, sjöngs af m:ll Jenny Lind och herr Staudigl; 2) aria, sjöngs af mad. Viardot-Garcia; 3) solo för pianoforte, föredrogs af hr Liszt; 4) duett ur operan Fidelio, sjöngs al hrr Pischeck och Staudigl, samt 35) första finalen ur operan Euryanthe, sjöngs af mill Jenny Lind och chören. e Att jäsningen och oron i anledning af uppträdena i Leipzig fortfara, kan man se af nästan alla tidringsartiklar, oaktadt den stränghet, hvarmed auktoriteterne söka hindra alla yttranden; censo rerna hafva nämligen fått den strängaste befall ning att stryka allt, som angår dessa händelser endast officiella dokumenter få passera. Ett dylikt är dock af stor betydenhet; det är en be rättelse af kommunalgardets vid tillfället tjenst. görande vakt, som var åsyna viltne till hela förloppet, och som formligen motsäger föregifvande i de officiella, rapporterna och .kungörelserna om behofvet att skjuta på folket. Doktor Heyrer chef för ifrågavarande vakt, förde en afdelning deraf, 42 man stark, upp på Rossplats, det tor; der första tumultet ägt rum, i ändamål att skyd da hotel de Prusse derstädes, hvari prins Jobar bodde; men fann då en bataljon af garnisonstrop parne redan uppställd der. Rummet emellan den na bataljons front och stakettet, som skiljer tor get från allmänna promenaden, der folket stod var då alldeles tomt. Doktorns troppafdelnin tågade fram på den öppna platsen, men mölte al öfverste von Buttler, som förklarade att de: icke behöfdes och derigenom föranledde den at uppställa sig på sidan, i rät vinkel emot garni sonstruppen. Kort derefter ryckte garnisonstrop pens högra afdelning ned emot stakettet, fick e signal och sköt på det utom stakettet församlad folket, samt drog sig sedan tillbaka till sin förr ställning. Ingen varning hördes från troppens si da och inga framträngande skrikare, eller anna anfall mot militären kunde af kommunalvakte; förmärkas. Ett par andra officiella handlingar, som censu ren nödgats låta passera, äro åtskilliga yttrande af presterna, vid de nedskjutnas begrafning. — Gån, j dödev — så slutade doktor Jordan sit liktal — gån och förkunnen det för fädren, at j blefven slagtade, laglöst. — Icke någon pest sades i ett annat griftetal, icke någon olycks händelse, har beröfvat dessa sju döde lifvet. De ormprydda vidunder, som kallas krig, bar mid under freden brutit sig in i treflig stad och för öfvat mord. Fast sammanhållning är nu vå pligt; endast lagars väg få vi beträda, för att vin na försoning för de fallna: men det är äfven de öppna utsägandet, att här föröfvats mord, och a dem, som borgaren gästfritt emottagit i sina hus