Aftonbladet – 29 augusti 1845, sida 3

den okunniga, otyglade betjeningen vänder, Gudi klagadt, ofta upp och ned härpå, göra orätt till rätt, stifta oordningar i stället att befrämja ordning, göra våld der de borde stifta frid och söka egen vinning der de borde befordra det allmänna bästa. Den förfördelade arbetskarlen har till en början. rörande våldet åberopat tvänne vittnen, men påstår sig kunna framdraga mer än 20 personer, som vid tillfället närvarit, blott han hinner få reda på deras namn. Han har af öfverstäthållareembetct blifvit hänvist att stämma polisbetjenterne till vederhörlig domstol, Dylika klagomål, som visst icke alltid äro grundlösa, medföra sällan någon allvarsam påföljd för polisbetjenterne, och derföre finnas bland dessa de som så taga i med hårdhandskarne, att polismästaren stundom ser sig föranlåten crinra dem att fara Varligt med sina offer: de äro ändå menniskor, fast uslan. — Alltsedan det bekanta tilifälle då berget skulle föda har man icke sett en så ängsligt nyfiken folkhop, som den, hvilken för ett par dagar sedan hade samlats på Köpmantorget här i staden. Der rådde en djup tystnad; tankfuila ansigten, vidt uppspärrade ögön och näsborrar öfverallt. Nägra uppsyningarp, beväpnade med sina tjocka käppar, stodo der också, uppmärksamma och lyssnande. — Hvad är å färde, hvad har händt? frågade ändtligen någon sin granne. — Jo, hviskade denne, man tycker sig hafva hört ett skott; känn sjelf hur här luktar rök..... Sedan de nyfikna i fönsterna och de nyfikna på gatan en god stund begapat hvarandra men icke blifvit klokare för det, drogo de sig undan och gingo hvar på sitt håll, och äfven röken försvann — som en rök. u— 0 vv