LJETL, MYMAVI 0 husbondens gods. Protokollet meddelar nemligen, att, enligt RundIbloms uppgift, handelsbetjenten Johan Fredrik Hedberg, som tagit verksam del i angifvelsen emot Rundblom, tillförene varit i dennes tjenst från November månad sistlidet år, samt att han från och med Januari månad detta år, under dev Rundblom varit med hvarjehanda andra göromål sysselsatt, för det mesta förestått Rundbloms viktualiehandelsrörelse,; i hans hembod i huset JM 57 vid Lundtmakaregatan. Efter hvad Rundblom sedermera: erfarit och i poliskammaren uppgifvit, hade Hedberg under loppet af sistl. vinter till viktualiehandels-lärlingarne Carl Gustaf Johansson :och Anders Eriksson, hvilka då förestodo viktualiehandlanden Willmans handelsrörelse, men förut äfven varit i Rundbloms tjenst, utborgat till inköpspris åtskilliga Rundblom tillhöriga viktualievaror emot en skuldsedel å 73 rår rgs, utan alt I Hedberg om berörde utborgningar underrättat RundIblom eller desamma i handelsböckerna infört eller annorledes Rundblom godtgjort. Då Hedberg sedan uppsagt sin hos Rundblom innehafde tjenst och en dag i sistl. Juli månad skolat redogöra för de af honom under tjenstetiden om händer bafde varor och penningar, hade Rundblom dervid iakttagit, det Hedberg i sina fickor haft förvarade åtskilliga Papper, dem Hedberg under hyarjehanda förevändningar sökt undandraga Rundbioms uppmärksamhet, men slutligen måst framtaga, och hvilka vid granskning befunnits vara dels förenämnde skuldsedel å 75 rdr, den I Hedberg erkänt hafva för utborgade varor blifvit af Johansson och Eriksson utgifven, dels ock två af Hedberg i koncept skrifne uppsatser öfver utlemnade viktualiehandelsvaror, hvilka Hedberg dä jemväl erkänt hafva blifvit af Johansson och Eriksson emottagna. Johansson, hvilken påföljande dag på morgonen blifvit af Rundblom efterskickad och jemväl hos honom sig inställt, hade till en början förnekat, men slutligen vidgått, att han utaf Hedberg på kredit lemottagit varor till det belopp nyssnämnde uppsatIser utvisade. — Bref till Hedberg, från en väninna i Norrköping, som rådde honom att icke hafva sina pengar hemma hos sig, funnos äfven i hans gömmor. I anledning af allt detta yrkade Rundblom, att af Johansson och Eriksson för de utborgade varorna erhålla full betalning, efter beräkning af deras försäljningsvärde, utgörande tillsammans 489 rdr 52 sk. rgs. Hörd öfver angifvelsen har handelsbetjenten Hedberg erkänt, att han under tjenstetiden hos Rundblom, utan dennes vetskap och -samtycke samt utan att derom i handelsböckerna verkställa anteckning, till handelslärlingarne Eriksson och Johansson utaf husbondens varulager utborgat varor af beskaffenhet och belopp, som Rundblom uppgifvit, samt för en del af försäljningssumman utaf Johansson och Eriksson erhållit förut omförmälde skuldsedel, allt under vilkor att Hedberg borde så väl för beloppet af nämnde skuldsedel, som för öfriga varorna, vid sin affiyttning ur Rundbloms tjenst af Johansson och Eriksson varda till fullo godtgjord; förklarande Hedberg det hans afsigt städse varit att efter erhålien betalning utaf Johansson och Eriksson, hvilka vid den tid utborgningarna skett redan efter öfvertagande af viktualiehandlanden Willmans rörelse haft egen handel, till fullo godtgöra sin husbonde för hvad sålunda utan hans vetskap blifvit utlemnadt. Och har Hedberg i öfrigt vidgått så väl att han skrifvit ofvan omförmälde uppsatser, som att desamma i enlighet med verkliga förhållandet upptoge hvad till Johansson och Eriksson blifvit utborgadt jemte af desse sednare kontant afbetalde 8 rdr rgs, äfvensom att de skuldsumman tillagde 3 rdr bko voro af Eriksson såsom lån bekomne. Handelslärlingen Johansson har likaledes erkänt alt han jemte Eriksson, efter det desse den 4 April innevarande år öfvertagit viktualiehandlanden Willmans handelsbok, af lärlingen Hedberg på kredit bekommit varor till ofvanuppgifne belopp; dock invände Johansson, att han icke afvetat annat än att sådant skelt med Rundbloms vetskap och samtycke; hvadan ock Johansson, efter erhållen kunskap om ett motsatt förhällande, för de erhållna varorna genast skulle erbjudit Rundblom betalning, hvilken dock denne vägrat emottaga. Eriksson har förklarat, att han saknat all kunskap om det emot Hedberg anpgifna oredliga förhållandet emot busbonden, att utan dennes vetskap hafva tillJohansson och Eriksson utlemnat viktualiehandelsvaror. Alt Eriksson af Hedberg, På sätt denne angifvit, såsom lån cemottagit 3 rdr, har han medgifyvit, men försäkrat att han långt för detta desamma återbetalt. Timmermannen Söderlund och arrendatorn Broman, hvilka på Rundbloms hegäran blifvit upplysningsvis i poliskammaren hörde, hafva sammanstämmande berättat, att då. Johansson den 43 Juli på budskickning af Rundblom; infunnit sig i dennes bostad, Johansson på Rundbloms fråga hejit och hället förnekat det han af Hedberg emottagit varor till större eller mindre belopp eller derför hos denne bäftade i skuld. Detta a Johansson, i strid mot bättre vetande samt hvad ban sjelf sedermera mäst erkänna, gjorde förnekande af sanna förhållandet har Rundblom ansett utgöra ett tydligt hevis derom, att Johansson vid varornas emottagande varit med Fedberg i brottsligt medvetande; hvaremot Johansson till silt urskuldande anfört, att, Cnär flera personer vid ifrågakomne tillfälle varit tillstädes, Johansson il desses närvaro icke velat yppa förhållandet samt sålunda lemna dem kunskap om Johanssons skulder, elier om omständigheter som med hans handelsrörelse egde sammanhang. . Öfverståthållareemb. har hänskjutit fortsatta handläggningen af detta mål till kämnersrätten. a — Tullinspektoren major Clason lärer i dag hafva anställt visitation uti grosshandlaren Simon Hirschs kontor, magosiner och boningsrum, men dervid icke funnit något annat konfiskabelt gods, än !, stycke orleans och 6 halfylleschalar, ä hvilka varor, soml: skola blifvit nyligen uppfärgade, stämplar saknats. — En arbetskarl har för några dagar sedan uti ett till poliskammaren ingifvet memorial anmärkt ,de maktmis bruk som beklagligen blifvit likasom inrotade hos Stockholmspolisen, särdeles hyad den underordnade betjeningen beträffar, den der alltid vet sig hafva makt, men oftast saknar vett och dock yfves öfver sin lilla myndighet — samt yrkat laga ansvar å två polisuppsyningsmän, för det de, då han, fon dag hann vat häct Hlfan tillavn war unntallad