Aftonbladet – 29 augusti 1845, sida 2

till sitt syskonbarn kamereraren och munskänken von Tronka. De bemötte honom med bitterhet och förakt, kallade honom en usel niding, som gjort skam åt sin familj, försäkrade honom, att han skulle tappa sin process, samt fordrade, att han genast måtte tillrättaskaffa öken, som han nu, till hånlöje för verlden, skulle dömmas alt återuppföda. Med svag och skälfvande stämma svarade han, att han var den olyckligaste menniska i verlden; att han nästan intet vetat af saken, och att hela skulden hvilade på borgfogden och förvaltaren. Nästa dag skrefvo herrarna Hinz och Kunz, som egde gods i närheten af det nedbrända Tronkenburg; för alt få någon kunskap om hästarna, men allt hvad de erforo var, att en tienare blifvit pryglad att rädda dem ur stallet, och troddes det, att denne tagit vägen mot den Brandenburgska gränsen. Andra personer, som ankommit till den albrända borgen, hade hört alt karlen låtit öken stanna i ett herdestall vid Wilsdruf, emedan de af mattighet ej förmålt gå ere. Ryktet förmälte vidare, att herden sålt dem, man visste ej till hvem, och någon mente till och med, att de redan voro aflidna och lågo i afdragarkulan vid Wilsdruf. Denna sista underrältelse behagade kusinerna mest, då de derigenom frikallades från att, för junkerns räkning, fodra hästarna i deras stall, enär han sjelf ej mera ägde något. Herr Wenzel von Tronka sände, sisom arf-, länsoch domherre, en skrifvelse tili rådet i Wilsdruf för att låta undersöka saken. Han beskref hästarna vidlyftigt, sade att de blifvit honom anförtrodda och vid en olyckshändelse gält förlorade, samt lofvade riklig vedergällning äl den, som förde dem till kammarherrn Kunz stall i Dresden. . Också anlände verkligen, få dagar derefter, en man, som köpt dem af herden och förde dem, så. magra och eländiga de ännu voro, bundna efter sin kärra.s Men till junker Wenzels och den redlige Kohlhaos olycka bände Å haa det sig så, att det var bödelsknekten frin Döbeln. XI. Så snart herr Wenzel, i närvaro af sin kusin karnereraren, fått veta, alt en man ankommit med ett par svarta hästar, räddade undan hbianden på Tronkenburg, ilade begge, ledsagade af itskilliga tjenare, som de i hast sammankallat, ne å