Aftonbladet – 19 augusti 1845, sida 2

TSE TELE UPPLYSUS OC ULUCENAULLS ORO RAgTA enkom åt ämnena egnade, särskilda uppsattser. I. Om Manhems-förbundet. — II. Fem bref öfver dessa dagars ämnen: Första Brefvet. Om Statsreligion. Andra Brefvet. Hvartill gagna eller skada partier? Tredje Brefvet. Att såväl politisk, som religiös Patriarkalism är oförenlig med den Lutherska Läran om Arfsynden. Fjerde Brefvet. Om Religionens Restauration i Sverge; och huruvida den af Svenska Prest-eden hindras? — Tvenne oundgängliga alternativer för Presterskapet. Femte Brefvet. Karakteren af den estetiska och konjugiala polemiken i afhandlingar, noveller, tidskrifter, tidningsartiklar. Hvasser, Atterbom, Reuterdahl, Kusinförfattarinnan, Fredr. Bremer. — Orgiasmen; och idten för dess utrotande. — Piato Longos. Gandharva-äktenskapet i Indien. — 111. Om Brottsliges Behandling. — IV. Om Poesi i sak. — V. Hvad innebära Poesiens två förnämsta konstslag? Hvad är skillnaden emellan ett Epos och Drama? — VI. Svenska Riksdagens Ombildning, eller Representationsfrågan. Kap. I. Inledning. Kap. II. Rationelt och Nationellt. Kap. III. Om det Historiska och det Förnuftiga. Kap. IV. De Fyra hufvudpunkterna i det från 1840, 414 ärens riksdag hvilande Representationsförslaget. Kap. V. Tillägg — Begynnelsen af 1844 års riksmöte. Kap. VI. Fortsättning af Tilläggen. Ströskrifter utgifna öfver representationsfrågan. Svenska Adeln. met. Blick på fransyska revolutionen. Skandinaviens betydelse i den europeiska frågan. Kap. YI. Fortsättning, oml. Kap. VIII. Det europeiska probleDen sista artikelns sista ÖN anföra vi här nedan: S 7. Den Skandinaviska Nordens betydelse för det Europeiska problemet. Vi återkomma nu till hvad vi i början med några ord framställde såsom förtjent af en stor uppmärksamhet, nemligen den Skandinaviska Nordens betydelse, för hela den Europeiska frågan. Mången torde -väl vårt fosterland synas alltför obetydligt till sin politiska vigt, alltför aflägset för att utöfva någon inflytelse på Central-Europa eller dess hufvudstater, alltför folkfattigt och slutligen alltför fattigt på penningar, på bördigt land och på industri, för att kunna få något stort att säga inom verldsdelen. Och likväl finnes det en omständighet, som gör det mer än troligt, att vår halfös nationer (hvartill de Danske öarnes folk kan lägga sig, om det vill), har att utöfva en viss verkan på det öfriga Europa, som ingen ännu torde rätt ana, eburu redan några spår gifvas till ider derom. Vår mening är ej, att framkomma med något fantastiskt nationalskryt, påminnelser om svenska vapnens välde öfver Tyskland under Gustaf Adolf, möjligheten af ett dylikt välde öfver Östern, om Carl XII vetat gå på S:t Petersburg, i stället för på Moskwva, samt slutligen en uppmaning att pånyttföda all denna ära, likt en Gloria Rediviva, genom nya militärbragder. I vår tid är svärdets heder hvarken den enda eller den högsta. Det gilves en annan verkan på nationerna, än den att gjuta deras blod. Man kan nu vinna de största segrar under sjelfva freden. Vi hafva ifrån början beskrifvit hvad vi kallat det Europeiska Problemet. När vi sade oss dermed förstå det omisskänliga, dag ifrån dag med allt mera styrka sig utvecklande politiska sträf-! vandet inom verldsdelen, att förverkliga Rättstillståndet menniskor emellan i samhället, så innebär detta medsamma, att förvandla samfundet. lazarne, hela vårt jordiska lif till en sanning, i stället för den dröm, som det allenast är, så länge otaliga menniskor nödgas tillbringa sin varelse så godt som utan rättstillstånd, beröfvade detl andliga lifvets vilkor af upplysning, salighet, harmoni och frid för själen, likasom i mistning af den kroppsliga tillvarelsens med mera billighet och jemnhet fördelade goda, sådant Gud i skapelsen till vårt väl redan på jorden nedlaggt det, ehuru det — utan all både gudomlig och mensklig rättsgrund — blifvit af någre få taget likasom i beslag till de öfriges förfång. När man historiskt betraktar den politiska utvecklingen på de sednare tiderna, finner man i Europas centralstaler, Frankrike, England och Preussen, men synnerligt i det första, ett samfundselement, kalladt det tredje ståndet (le tiers ötat) såsom medelklass mellan de egentliga öfverherrarne och tjenarne i samhället, allt mer utveckla sig till social makt och betydenhet. Då under medeltiden Adeln och det högre Presterskapet vid Furstens. sida ensamme utgjorde all statsmakt, så kunde först småningom: städernes borgare och rikare handlande vinna politisk inlytelse. Okadt genom en viss ståndspersonsklass ifven på landet, nådde detta sociala element slutigen under sista århundradet den vigt inom samhället, att det erhöll full representativ rätt och myndighet. Detta steg, som i Frankrike egentlisen vann sin fullbordan genom 4789 års revoluion, betraktades först i Europa såsom något oervördt. Högadeln och Prelaterne nedsågo på det tredje ståndet, såsom på proletärer och parvenyer,, obefogade att ega ett ord med öfver samnällets angelägenheter, blott egnade attarbeta och betala skatter, men ej att på något sätt afgöra om dessa skatters användande eller om statens administration, samt ännu mindre om dess andliga utveckling till organisk sanning, verklighet och lif. Men oaktadt skymningen, som de gamla egoistiska ntressenas innehafvare hade utbredt öfver allas sinnen, oaktadt det mörker, hvaruti de privilesierade klasserna sökte qvarhålla de öfriga, gjorde stred e ståndet, dock sin ställning gällande, och cke blott försvarade den, utan steg allt mera i unseende. Ett stort medel till dess ökade inflyelse låg otvifvelaktist i den massa af wvarlki;s , j 4 4 j j j AA ms Mim I mA ANI Hl -—-—A OL IA oe ÅA -VN MM MH a -—